Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Berättelser, skizzer och noveller.
som hvälfde sig öfver ansigtet som ett klot. Han såg under lugg, och
då han skulle se glad ut, drog han de tunna lapparne på sned uppåt
örat.
»Det var just en vacker slägt. Vår nådig grefve med sina blå ögon,
sitt bruna hår, ty han pudrade sig aldrig på landet, och sitt artiga,
vänliga sätt att vara - såg helt annorlunda ut. Unga grefvinnan stod
på trappan klädd i en fin morgonklädning af hvitt flor. Hennes blå,
sköna ögon smålogo, de runda lapparne tycktes hviska välsignelse åt
alla; men då den underliga kareten stannade vid trappan, under
kanonernas dunder och vindthundarnes skällande, bleknade hon och fattade,
liksom för att få mod, sin mans hand.
»Grefvinnan Alexander hoppade ur och skyndade opp för trappan,
innan vårt herrskap hunnit gå henne till mötes. Hu, jag ryste i min
själs innersta, då det långa svarta spöket omfamnade den späda
hvitklädda engeln der oppe. Det berättade fostermor min - Hedlingens
hustru - mig många gånger, så att jag riktigt ser allting för mig,
och dessutom såg jag många gånger i min barndom det hampspöket.
Det är ändå konstigt att man kan minnas allt så noga från barndomen;
men se mor min talade om allt tusen gånger, och dessutom så såg
jag unga grefvinnan Gustafs konterfej, så att jag nog vet hur det var.»
»Vidare, gamle Rask.»
»Jo kors, det var sött och väl, och grefvinnan Alexander kunde
inte nog beundra unga grefvinnan, och de blefvo så goda vänner att
det vardt lust och glädje åt. Der var hon nu en hel månad, jagade
i parken och roade herrskapet med utklädning och mycket annat. Det
syntes tydligt, att hon ville stå väl.
»Året derpå, berättade mor min, återkom hon på fadderskapet, ty
då var en ung grefve född. Det var i den tiden så, att barnen’ inte
så länge som nu. fingo tillhöra Satanas, utan döptes snart, och: således låg
grefvinnan sjuk ännu då fadderskapet var. Hon var likväl lika skön
och god och gladde sig så innerligt åt barnet.
»Grefvinnan Alexander bar barnet, som var lindadt i en mantel af
purpursammet med guld, som hon skänkt.,
»Folket var samladt och då hon kom ut på trappan med lilla
barnet och visade dem deras framtida herre, hurrade de alla och kastade
blommor. Det var en glad dag.
»Påföljande dag voro gardinerna nere för unga grefvinnans fönster;
alla anbefaldes tystnad, inga blommor begärdes från trädgården, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
