Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rask. 195
fram på eftermiddagen kom der bud till min mor, ty grefvinnan ville
tala med henne. Min mor gick dit upp och inträdde till grefvinnan.
Rummet var nära mörkt.
»Är det du, Anna?» sade nådig grefvinnan och räckte ut sin hand.
»Ja, nådig grefvinna.»
»Den gamla svarta ufven satt der inne och bjöd den sjuka dricka
ur en guldbägare; »det skall styrka dig», sade hon.
»Bästa tant; jag vill ensam tala med Anna.»
»Jaså . . .. åh, en trogen tjenarinna», sade den svarta och gick.
»Ser du», sade hon sedan den främmande gått, »ser du detta barn,
lille Herrman sofver så godt.»
»Ja, han sofver som en engel», sade mor min.
»Ser du, han blir snart moderlös», återtog grefvinnan.
»Nej, nej, min Gud!» sade min mor förskräckt.
»Jo, så är det, jag blir allt svagare och svagare; emellanåt vet
jag ej hvad jag gör, jag ligger utan medvetande - det är slut med
mig - det förefaller mig som skulle tant Alexander sitta här endast
för att mottaga min sista suck och låta den tystna i vecken af sitt
svarta sammet.»
»Tala ej så!» bad mor min.
»Jo, du trogna själ, det gör jag. Ser du, jag vet allt: huru du
hade styrka att glömma Gustaf; huru jag har dig att tacka för en
ädel man; ty vet du, kärleken till ett föremål är det som skyddar
mannens hjerta för köld och egenkärlek - och han har sagt mig att
han hade svårt att glömma dig - men att din bild, så enkel den
var, skyddade honom från lättsinne så länge till dess han fann mig,
en ny varelse till hvilken han kunde sluta sig. Gud vet om han råkar
en till.» .
»Min mor gret.
»Gråt inte, Anna, du skall, om jag dör, taga barnet till dig, du
skall bli Herrmans amma och berätta honom ofta, ofta om hans mor,
som han aldrig fått se.»
»Ja, nådig grefvinna.»
»Du skall», började grefvinnan och omfattade min mors hals,
tryckande sin mun till hennes öra, »akta honom för. . . för ... .»
»Ja.»
»Du förstår. Låt dem aldrig gifva honom något,* låt dem ej smeka
honom, låt dem ej ta honom till sig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
