Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Berättelser* skizzer och noveller.
».Nej, nej! grefvinna.»
»Säg Gustaf att jag sagt det; hör du, på ditt samvete! Men tyst,
ingen mera än du, det är också farligt...»
»Nej, grefvinna.»
»Du skall bli hans mor så länge; du är den enda på jorden jag
tror. Men», tillade hon och smålog som en engel, »vet du, Anna, det
ser annorlunda ut så här strax utanför dödens port; då sluta vi
menniskor tillhopa i en stor ring; då äro herrn och tjenaren, den som
bjuder och befaller och den som lyder, lika goda; och ser du, jag har
ej mer än en vän, och det är en simpel tjenarinna, det är du.
Farväl med dig», sade grefvinnan slutligen. »Kom ihåg, lägg på hjertat,
tig; men tala om det behöfs, frukta intet, jag ser dig och välsignar
dig, tackar dig, ber Gud för dig och den jag dig gifvit hafver.»
»Får jag bli qvar?»
»Jo, blif*, sade grefvinnan och föll i slummer.
»Gamla hexan kom åter in. »Gudi lof, grefvinnan sofver, det skall
stärka henne. Ni kan gå er väg.»
»Grefvinnan har befalt mig bli qvar.»
»Ett mörkt smålöje flög öfver gamla grefvinnans ansigte då hon
sade: »det var en annan sak, hennes vilja är mig helig.»
»Så förflöt dagen. Grefve Gustaf kom in många gånger, knäföll
vid sängen och gret. På aftonen kom läkaren. Han höjde på axlarne.
Vi barn, jag och min lekkamrat, smögo tidt och ofta kring slottet för
att få reda på hvad mor gjorde der oppe så länge. Vi tänkte bevars
att hon hade roligt, ty inte kunde vi tänka på att der innanför de
tunga sidengardinerna någon sorg bodde.
»Om morgonen, just när solen rann opp, började klockan på
slottstaket att klinga. Mor hade varit borta hela natten. »Gud, i himlen!»
sade min fosterfar till gamle Molinder, »grefvinnan är väl inte död
heller.»
»Jo, så var det.
»Min fostermoder, Anna Hedling, kom fram på förmiddagen ned
med ett litet gråtande barn i famnen. Ett par betjenter buro en fin
korgvagga och en mängd barnkläder efter.
»Hon hade hållit sitt löfte och icke låtit dem komma med sin hand
vid barnet. Det hade stått hårdt, ty gamla grefvinnan Alexander ville
nödvändigt taga det i sin vård. Grefve Gustaf var så utom sig af
sorg, att han ingen vilja hade. Då tog min fostermor opp barnet ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
