- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
200

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2oo Berättelser, skizzer och noveller.

»Det var nu en annan låt än i salig gref Gustafs ungdom. Den
tiden bevarade hvart stånd sin ära; den fattige trädgårdsmästarens
dotter sin så väl som den mäktige grefvens son sin; rnen si nu . . .
jo, då grefven lockade, så tyckte sjelfva föräldrarne att det var hederligt
att grefven ville se deras dotter. Fadren fick sig ut några kannor
bränvin mer än de andra på magasinet, modren fick sig en ny schal
och pengar till socker och kaffe, och således kunde hon bjuda i hop
sina grannar. Inte blygdes de, och inte grefven. Herrn förstår, folket
ansåg sig sjelf inte mer för arfvegods tillhörande jorden, utan för
lösören som ej kunde begära bättre än att sälja sig till högsta priset.»

»Och vidare?»

»Jo se, den der trashanken, så utsvulten, lömsk och eländig han
är, har ändå sin lilla titel.»

»Hvilken då?»

»Jo, si han kallas af hela socknen för gref Petter, det är det enda
han har af grefskapet. Modren for ifrån honom då han var liten, hon
blef sedan en grann mamsell i Stockholm. Mormodren dog, och då
togo vi, jag och min salig hustru, hit gref Petter; ty hur det var så
höllo vi af slägten; men gref Herrman frågade inte efter honom för
två styfver.»

»Och nu är egendomen ur slägten?»

»Ja bevars, för länge sedan. Nu är det patron Adamsson, som
köpt herrligheten. Och så nya tider, nya seder. Alla torpare blefvo
genast uppsagda.

»Herre Gud, jag mins gubben i Stordalen. Han hade ett litet
vackert torp, och planterat hade han fruktträn rundt omkring, och en
liten trädgård. Han bad för själ och pina att få dö der han var
född; men si, det var inte att tala om. »Jag har planterat trän», sade
han. »Ja det bad ingen dig om, och dessutom så fick du väl
telnin-garne från Herrmansdal.» »Ja bevars.» »Ja, då är det ingenting att
tacka för att du låtit dem växa.» »Men min far har byggt stugan.»
»Ja af timmer från vår skog. Men stå inte och prata; vill du ha
stat som de andra, så kan du få bo i statbyggningen, men rucklet
skall ner.»

»Gubben i Stordalen tog ingen stat, ty han var för gammal, utan
går nu på socknen och tigger; men si han går aldrig åt Stordalen till,
ty der är kojan borta, träden nedhuggna och sålda till svarfvarn i sta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free