Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Kask. 201
den. Det enda som minner på att der bott en menniska äro några
krusbärsbuskar, som växa i ett stenröse. Så går det.»
Gubben Rask hade talat länge och ifrigt; känslorna i hans gamla
hjerta hade vexlat under hans berättelser om gref Gustaf och gref
Herrman och grefvinnan Alexander.
Det skymmade på. Några syrener utanför fönstret gjorde det
skumt i stugan. Hästarne hade betat nog och jag tog afsked af den
snart hundraårige, glad att en gång ha fått se ett sådant
lefvande-vittne till försvunna tider, som voro både bättre och sämre än våra.
»Nå, nu har herrn väl reda på Herrmansdal», yttrade skjutsbonden.
»Ja, någorlunda.» Och vi reste.
Ej långt derifrån mötte vi en ståtlig landau, förspänd med ett
spann apelkastade hästar.
»Der kommer patron med sin baronessa», sade skjutsbonden.
Herrskapet surrade förbi mig. Jag såg en liten rödfnasig och tjock
herre bredvid ett blekt fruntimmer; det var allt.
»Kallas hon friherrinna?»
»Ja, friherrinnan Adamsson, vet jag.»
»Och det låter hon kalla sig?»
»Ja bevars, det går inte an annat. Hon lär ändå inte vara så
noga, men Gud nåde den som säger patronessa så att patron hör det,
då blir han ursinnig och befaller en att kalla henne för friherrinna.»
»Det är underligt.»
Bonden betraktade mig rned ett illparigt leende. »Jo, ser herrn,
far hans var en sådan der sills try pare de kalla, och sjelf har han aldrig
varit annat än en sådan der pepparkadett; men si de skämmas för
sitt stånd och vilja högre opp. När då friherrinnans bror, en fattig
lyftnant, kom och friade till mamsell Adamsson och ville göra henne
till friherrinna, så kom det öfverens att lyftnantens syster skulle göra
Adamssons pojke till baron, och så blef det också en baronessa
Adamsson, och det må herrn tro, maken till herre fins inte mångenstädes.
Der är främmande från Stockholm och alla landsändar hela året om,
och om vintrarne äro de i Stockholm, synnerligen sedan gamle
Adamsson vände näsan i vädret och samlades till sina fäder. Det är en
hög omgängelse.»
»Lyder den der stugan under godset?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
