Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Berättelser, skizzer och noveller.
»Ja vassera, det kan väl synas, der sitter en trasmatta i fönstret.
Det är den Adamssonska vapenflaggan, säger Anders i Torp: en
trasmatta eller en halmsudd i fönsterna.»
»Jaså,»
»Anders i Torp är en qvick er karl; han är annars målare och
handtverkare i litet hvart och bryr sig inte om det höga herrskapet,
för si han bor på fri och egen grund och föder sig af sitt handtverk.»
»Jaså.»
»Och han har utmålat patrons vapen.»
»Huru så?»
»Jo, ett trasigt fönster med halm uti, för si så ser det ut i
stat-byggningarne också; det är midt i skölden; der ofvanpå en
bränvins-panna, som hjelm säger Anders i Torp, och två trasiga ungar, till
Sköldhållare säger han, och så sitter der .en lapp öfver som kallas för
»di vis».
»Och hvad står der?»
»Jo, der står valspråket, säger Anders i Torp: »Stor i öra, men
liten på jora.»
Gamla kommerserådinnan Adamsson satt i sin grönfasonerade soffa
med ett litet rundt bord framför sig och fötterna i en korg, i hvilken
under en tjock dyna en varmare af tenn, fyld med varmt vatten, var
placerad. På det lilla bordet stod en silfverbricka lastad med
kafferedskapen ; ty kommerserådinnan drack sitt morgonkaffe. På en stol
bredvid satt en flicka af några och tjugo års ålder, visserligen icke vacker,
men ändå af ett helt annat utseende än friherrinnan Zierbengel, sin
syster, ty hon var kommerserådinnan s yngsta dotter. Den äldsta,
friherrinnan, hade sin plats längre bort i rummet, der hon sysselsatte
sig med att lägga patience. Hon var en liten fet och rund varelse,
snarlik sin bror patronen, och långt ifrån af något nobelt utseende.
»Det är fasligt hvad folk kunna ha för inbillningar om sitt värde»,
började gamla frun, under det att hon drack ur koppen. »Att den
der Svensson kunde ha den djerfheten.»
»Ja men, mamma! han var ändå min lekkamrat och vän, då jag
var liten.»
»Åh ja, det är klart, att en bodgosse ingenting bättre kan begära
än att få leka med herrskapets barn, men att sedan han nu blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
