Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rask. 203
handlande i Askersund komma och fria till min egen Elina, är en
djerfhet, ja en oförskämdhet utan like. Behöfver kanske Elina hjelpa
honom i handeln? Jag slog fram att han skulle köpa ett bruk; men
bevars, han vill fortfara med handeln i en liten håla, der intet tillfälle
till förtjenst erbjuder sig, och der alla ta sina varor i andra hand.»
»Men jag håller ändå af honom, mamma.»
»Håller af?» inföll friherrinnan Zierbengel, nedläggande kortleken.
»Håller af? Kära Elina, du är alltför barnslig. Äktenskapet är en
affär nu för tiden, och inte någonting så der heligt och rörande som
fordom och som det...»
»Saken är den», afbröt gamla frun, »att Elina läser romaner från
morgon till qväll, och der lär stå att kärleken är allt och klok
beräkning intet; sådana galenskaper, att en flicka kan tro på sådant snick
snack.»
»Ja, Elina», återtog systern, »du bör vara klok och. . .»
»Och gifta mig», inföll Elina med blossande ansigte, »med en
stackare, som vill ha mina penningar, och sedan de äro slut skicka
hem mig.»
»Ja så, det var åt mig och minegen Zierbengel», sade friherrinnan
i sin ordning rodnande af harm. »Det passar just Elina att tala om
stackare, som vill förena sina öden med en pepparstrut, en sådan der
låddragare som Svensson. Jag är öfvertygad om att han med egen
hand räknar sillnackarne han säljer.»
»Pappa var köpman sjelf», invände Elina.
»Kommerseråd och grosshandlare», anmärkte gamla frun. »Det
är en annan sak, min kära Elina, något helt annat än en simpel
minuthandlare.»
»Men pappa började med mindre än. . .»
»Oss angår inte början, Elina; vi hålla oss till hvad pappa blef
och vi äro.»
»Mamma är ju sjelf svarfvardotter?»
»Du kan låta bli att göra mamma ledsen, Elina», inföll
friherrinnan; »det är otacksamt af dig för all den omsorg och möda mamma
har för ditt väl.»
»Ja, lilla Elina. Gudi lof, jag blygs icke för min härkomst, men
hade heller icke väntat förebråelser af mina egna barn», sade gamla
frun och darrade så att hon spilde kaffe på soffan.
»Min Gud!» ropade Elina, »mamma spilde på soffan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
