Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2O4 Berättelser, skizzer och noveller.
Hon ville aftorka fläcken.
»Nej låt bli, Elina. Gudi lof! jag har råd att bestå nytt
öfverdrag, så svarfvardotter jag råkar att vara.»
»Ja, Elina», började friherrinnan, »det lönar icke mödan att du
tänker på att bli en fru Svensson. Hvad skulle min man säga; skulle
han till sina slägtingar och förnäma relationer kunna nämna: »min
svåger köpman Svensson», eller »min svåger i Askersund?» Nej, lilla
Elina, hellre må du dö som blott vår mors dotter än göra oss den
chikanen.»
Elina teg.
»Hjelp mig, lilla Petronella», bad gamla frun och räckte ut sin
hand; »jag behöfver hvila, jag har blifvit så upprörd.»
Friherrinnan hjelpte sin mor och begge gingo ur rummet.
»Således endast högmod», sade Elina for sig sjelf, »eller rättare
förakt; de förakta sig sjelfva så mycket, att de vilja glömma hvad de
varit och hvad de äro.»
I nedra våningen af huset var betjentrummet. Två lata karlar
hade der sin plats för att passa på om någon af herrskapet ringde.
Den ene var gamla fruns betjent och den andre unga friherinnans.
Det ringde.
»Det var käringen, gå opp Österholm.»
»Åh nej, det var din lilla gurka, Albert.»
»Nej tack! hon ringer alltid tre ringande; det hördes på pinglet
att det var gumman sjelf.»
»Så må gå då», sade betjenten, när det ringde om igen. »F-n
till en svarfverska att ringa», fortfor han, långsamt uppresande sig;
»det är annat lif än då far min lät gamle Söderqvist svarfva sig
munstycken, det talade han om, f-n i den käringen, kan hon inte
vänta!»
Med dessa ord, som bevisade att betjenten i sin ordning ville
återbörda kommer ser ådin n an till sin klass, gick han.
Efter några ögonblick kom han tillbaka.
»Nå?* frågade Albert, som helt beqvämt kastat sig baklänges i
sängen.
»Åh, ingenting annat än att jag skall gå på posten. Emellertid
skall du hålla vakt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
