Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och det hjelpte. Ej långt efter morfars begrafning kom min far
och friade och så blef det bröllop i gården och fröjd och ro och
glädje igen.
»Alla barnen kommo ut — då var mormor gamla gumman redan
och sade ofta: »nu behöfs inte jag mera, nu kan jag få komma till
Thorsson när som helst»; men då sade far och mor alltid: »kors, huru
ni talar, mor; inte får ni gå ifrån oss.»
»Jag behöfs inte här», sade hon då; »jag ser så dåligt att spinna
och det är det enda jag kan, utom att sköta barnet der» — det var
jag. Men det gjorde också mormor, ack! jag mins ännu hur jag lekte
med hennes gråa hår, hur jag fick sätta hennes glasögon på mig och
hur hon visade mig sina taflor i psalmboken under det att hon lärde
mig psalmerna utantill.
»Men när hon kunde, spann hon, och tråden gick åt, fastän den
nu var litet knutig och ej så bra som fordom, ty mormor såg ej
så noga.
»Ändtligen en vinter, då sjön låg som en sönderslagen spegel med
isstycken liggande öfver isstycken hela sundet igenom, blef mormor
sjuk och dog. Du må tro att det blef sorg. Det tog mor nästan
hårdare än fars död, ty nu var hon äldre och allt längre mormor lefde,
desto kärare blef hon för oss alla.
»Men sedan mormor var död, sattes hennes spinnrock opp på
vindskammaren.»
»Och sedan?» frågade Johannes, som hittills suttit tyst, fästande
sina ögon endast på flickans fylliga, friska läppar och på hennes ögon,
som skiftade af fröjd och smärta, allt som talet vexlade. »Och
sedan?»
»Jo sedan, Johannes, så väckas vi ofta, just som dagen bräcker,
af mormors spinnrock, som surrar der oppe. Ser du, då menar
mormor, att vi skola opp och arbeta — och så snart vi hört rocken och
väl hunnit säga: »nu är mormor här», så tystnar det och så börja vi
vårt arbete. Det tycker mormor om, den goda mormor.»
»Nå du, låter mormor eljest aldrig höra sig?»
»Nej, inte på annat sätt än att rocken surrar och det betyder
alltid godt — ja, fastän Gud vet om det är så alltid; ty den surrade
just då Göran tog afsked och for ut. »Hör på, far och mor, hör på,
mormor vill mig väl», sade Göran; men inte ha vi hört af honom
sedan, Gud vet om han lefver. Men ändå, vet du, när jag i fjol skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
