Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deremot hade full rättighet att förklara alla andra för oduglingar. Sådant
är icke sjelfberöm, fastän man vid dylika tillfällen upphäfver sig till
domare öfver lefvande och döda.
Den der »pojken» kunde magistern icke egentligen tåla; ty det
var en riktig frifräsare, som tycktes vara i sitt element, sprittande glad
som fisken i sitt. Ändtligen gick han och Johanna såg efter honom
då han rodde bort.
»Hör på, Johanna», sade Nordeling, »om det blef fråga, hvilken
af oss ville du helst ha — Johannes der eller mig?» Det var en rask
fråga och framkastades liksom på skämt.
Johanna rodnade — ty det viste hon ej så noga.
»Nå, Johanna?»
»Det finge bero på mormor.»
»På mormor? Hon är ju död.»
»Men se, hon spinner hon.»
»Nå, hvad har det med den saken att göra?»
»Jo se, tycker hon om en sak, så spinner hon.»
»Åh, Herre Gud! Hvad» — Magistern höll på att utbryta i en
lång föreläsning om skrock, men afbröt tvärt, emedan han viste att
det var en öm sträng — »men du, det der är ju omöjligt.»
»Åh nej, det skall herrn inte säga.»
»Nå, om mormor spinner då?»
»Ja, det vore en annan sak, ty då ginge det allt bra.»
Hon tycktes icke tänka på skilnaden i stånd eller huru hon egentligen
skulle slå sig ut som »magisterska», lika litet som Nordeling
gjorde sig reda för huru han skulle bära sig åt att föda familj —
kärleken är ingen räknemästare.
»Men när plär då mormor spinna? Jag har nu legat der oppe i
nära tre veckor och under hela tiden har spinnrocken varit stilla.»
»Ja, inte vet jag; men se, det händer ibland, då vi rätt innerligt tänka
på någon, så spinner det — och häromdagen så sutto vi här nere,
far och mor och jag, och talade om min bror Göran, som för fyra år
se’n for ut på Amerika och som vi ej hört ett ord af sedan. Och då
sade far, liksom han sett våra tankar: det kunde nog mormor säga
oss, om hon vill, och — hör, herre! genast så lät det »surr, surr, surr»
der oppe — genast, ser herrn. Ja, Göran lefver, det är säkert.»
»Nå, Johanna lilla, tänk på den saken, den är ej så narri, som
du kanske tror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
