Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åh nej, icke narras herrn med en beskedlig flicka vet jag —
herrn är inte elak och falsk, som det står i visan:
Och gossen var falsker
Och tog sig en ann’
Och flickan gråter i lunden.»
»Nej, nej», sade magistern.
»Ja, jag skall bedja för er begge i afton», sade Johanna, »för er
begge, både för herrn och för Johannes.»
Om aftonen kunde ej magistern sofva. Också låg månskenet klart
som dager in i det lilla hvitlimmade rummet. Det var omöjligt att
sofva. »Nu tänker hon på mig och beder för mig, det englabarnet»,
tänkte han, »men mormor vill ej röra på rocken der borta. Han står
stilla som ett benrangel.»
»Det der är dock ett odrägligt skrock», tänkte han vidare. »Men
— hvarför inte, hvarför kunde jag ej?»
Tänkt och gjordt. Nordeling steg opp, kastade på sig nattrocken
och smög sakta till spinnrocken, som han befriade från omhöljet.
Han smålog, fastän han liksom hörde samvetet varna sig, men —
nu skulle mormor spinna.
Han började trampa; men den gamla rocken ville ej lyda hans
fot, utan uppgaf riktiga jemmerrop, så illa gnisslade den då hjulet med
mycken möda gick omkring.
Magistern hade ej spunnit länge förr än han hörde att man rörde
sig dernere, och som ålderman någon gång, utan krus och komplimenter,
kommit opp äfven sent, så skyndade han sig tillbaka i sängen,
sedan han väl inhöljt spinnrocken i sitt dok.
Ganska riktigt! Några ögonblick derefter hörde han åldermannens
steg i trappan; det var klart att det var den hjertslitande låten i mors
spinnrock, som hade gjort oro. Nu blef det att vara oskyldig och
derför vände sig magistern mot väggen och låtsade sofva.
»Med förlof», sade åldermannen och steg in; »herre, sofver
magistern?»
»Hva-hva sa’», blef magisterns svar, under det att han helt naturligt
sträckte sig och gnuggade sig i ögonen. »Kors, se ålderman!»
»Jo — jaså, magistern sofver; men du himmelske fader — ett
sådant spektakel.»
»Hvad för något?»
»Kors, Herre Jemine, har herrn inte hört något?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0231.html
