Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad då?»
»Jo, mormors spinnrock.»
»Det var ledsamt att jag inte var vaken», sade magistern och satte
sig opp; »det hade varit roligt att en gång få höra.»
»Vet magistern, jag trodde precist att det var herrn som ville
göra spektakel, men Gud vare lof att det inte var så, ty goda vänner
äro vi, men det vet allena Herren, om inte jag hade gastkramat herrn,
om herrn kommit vid mormors spinnrock — för si, det hade varit
gement att drifva spektakel med goda menniskor och göra gumman
förtret der hon nu är.»
»Hå bevars! hur kunde ålderman tro sådant?» sade magistern,
kännande någonting liknande missdådaraktig fruktan löpa genom
kroppen. »Jag har ju bott här så länge.»
»Ja ja, det är ingen som tror det heller», tröstade åldermannen;
»men det lät så fasligt och så klageligen, att både mor och Johanna i
förskräckelsen flögo opp. De mena på att det bådar för något
ledsamt, ty så har det aldrig låtit.»
»Hur lät det då?»
»Åh jo, det skulle väl fara med att surra, men det gick dåligt,
deremot lät det som »aj, aj, aj» i stället för det vänliga »surr, surr,
surr.»
»Det var underligt.»
»Ja, är det inte? Men se der, duken hänger som förr, allt är
sig likt, vi måtte ha hört miste; fast spinnrocken står midt öfver mitt
hufvud och der är enkelt brädgolf emellan. Det skrek midt öfver min
näsa; men godnatt nu, magister, sof godt!» Och med dessa ord gick
åldermannen.
Man skall ha godt samvete om man skall sofva godt, och magisterns
var för tillfället temligen skralt. Visst var han upplyst nog att
finna, att det ej var så synnerligen farligt att gripa mormor i embetet;
men plötsligen kom han ihåg, huru denna qvinna efter en genomgråten
natt stått opp och börjat arbeta — huru bittra tårar vätt linet, som
hon spann, och att hon, med den hon älskade mer än sig sjelf
liggande död i boden midt emot, hade sinnesnärvaro och kraft nog att
spinna, att arbeta och sörja för de sina, i stället att vrida sig i en
fruktlös förtviflan.
Det ville qvinlig kraft och kristligt mod till sådant — ett mod,
som är större, herrligare och mera segerbringande än krigarens, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
