Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och det är?»
»Jo, ser du, jag höll allt bra mycket af den der herrn här var;
men, Gud ske lof, det kom mormor emellan — men det vill jag rent
ut säga dig, att jag höll bra mycket af honom.»
»Nå nå! det var väl inte så farligt, bara du håller mera af mig.»
»Ja, det gör jag.»
»Hej, kära Johanna!» yttrade Johannes och tog henne om lifvet,
»ge mig en kyss till bevis.»
»Nej först ska mor veta om’et — nej, låt bli, eljest blir jag ond.»
»Nå så får jag väl hålla dig i handen, eller huru?»
»Åh jo, det kan väl gå an.»
»Vet du, jag talade vid kapten i staden och han sade, att jag
nog kunde bli extra kronolots, bara ålderman vill antaga mig — och
ser du, då förtjenar man pengar just rätt bra.»
»Men vi ha ingenting, Johannes.»
»Ja, då äro vi precist lika rika; men det går med Guds nåd.»
»Ja, med bön och arbete, som gamla mormor sade.»
»Och det tror du?»
»Ja det tror jag — du och jag kunna arbeta och bedja kunna
alla; vet du, Johannes, bön och arbete är en rikedom som alla
kunna ega.»
»Åh, så sött!» hördes en röst i dörren och en lång solbränd karl
steg in. »Åh, så sött, jaså det är då så, att här är friare i huset.»
»Herre Jemine, hvem är det?» sade Johanna, springande opp
från stolen och närmade sig främlingen, som tog flickan i famn.
»Det der tål jag inte», ropade Johannes, som, han viste ej riktigt
hvarför, ej kunde tåla att en ung karl tog flickan i famn.
»Jaså, du tål inte det, din kyckling, att en bror tar sin syster i
famn. God dag, Johanna, känner du inte...»
»Herre Gud fader i himmelen, det är Göran! Kom fram, Göran,
så att jag får se dig. Johannes, ropa på mor — skynda på!» Och
flickan klappade och smekte sin långe bror, som om han varit ett barn.
Snart kom modren in. Hon, mera van vid lifvets skiften, gladde
sig med mindre buller, och då far om qvällen kom hem, ropade han
innan han kom in: »mor och du, Johanna, Göran är kommen, det
fick jag veta i V. Vi ha honom väl snart här.»
»Här är han, far», sade Göran, »här är han.»
»Gud välsigne dig, pojke! Mor, nu skola vi ha en god grogg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
