Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag i min eller Johannes der till sin, så är det icke vår skuld utan,
såsom mormor sade, Herrans nåd att så är.»
»Men han är fattig och Johanna är också fattig», anmärkte ålderman;
»hur skall det gå?»
»Jo, ser ni, far; för några och tjugu år sedan gifte sig just i
denna stuga en fattig karl och en fattig flicka — och hur har det gått?»
»Åh, käre Göran, det har gått bra; ty Gud har hulpit oss —
och nu — nu», tillade han och räckte sonen sin grofva hand, »nu ha
vi glädje af barnen — vet du, det är ändå Guds bästa välsignelse.»
»Tror ni då, far, att Gud icke också kan skänka Johannes och
Johanna sin nåd och kärlek — eller tror ni att källan derför är
uttömd?»
»Åh nej — men.»
»Med ett ord, far — de få af mig i hemgift femtio dollars —
för dessa pengar får Johannes egen båt och eget bo — »
»Åh, inte skall du —»
»Jo det skall jag — det får jag — hvad skall jag med dem, jag
som far verlden omkring.»
»Å jo», inföll modren, som hittills tegat, »låt Göran gifva dem
om han vill — Göran är myndig sjelf.»
»Ja det är jag, mor», inföll sonen småskrattande.
»Hm, men hvar är då Johanna», började fadren, »och du,
väpling, hm — passar det sig att darra som ett asplöf? Du skiftar ju i
synen som månen när det stormar — är du rädd?»
»Nej, lotsålderman, men nu så —»
»På ett sådant här villande haf har du aldrig varit förut, käre
Johannes», sade Göran. »Far skall veta att det inte är så roligt, när
hela ens framtid, lastad med alla hoppets rikedomar, håller på att
törna emot nära hamnen.»
»Men hvar är flickan? ropa in henne — jag kan slå mig i backen
på att hon sprungit ut i bara förskräckelsen.»
Modren fick ropa länge innan Johanna kom. Hennes ögon voro
röda, men ansigtet blekt, då hon med darrande steg kom in i stugan.
»Åh, Herre Gud, hvad det der ser ömkligt ut, min pulla», sade
fadren; »hör på du — håller du bra mycket af den der slyngeln?»
Ett knappt hörbart ja blef svaret.
Mannen skrattade. »Hvaba? sa’ du nej?»
»Nej, far, hon sade ja, det hörde både jag och Göran», inföll modren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
