Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgebarnet, 247
som riktigt ha en passion att vara nödvändiga för hela verlden), bosätter
sig aldrig på ett ställe, der man har mineralvatten eller saltsjöbad.
Att bo på en sådan ort är detsamma som att vara död ett halft år
och tyna den andia hälften - det är för den lilla fåfängan en uttänjd
dödskamp.
»Man säger, nådig majorska», yttrade herr Qvickling och lät sina
klotrunda ögon rulla kring sällskapet, »att vår ort i sommar skall
lyck-liggöras af många notabiliteter.»
»Jaså, jo som vanligt, kan jag tro. Friherrinnan Tornérkrans
från Finland kommer troligen hit med sina fröknar; en ganska ämabel
dam.»
»Ja, jag tror. Hm, men vittra notabiliteter; löjtnant Braun till
exempel.»
»Braun! Kors, hvad det skall bli roligt!» ropade några flickor,
bland hvilka majorskans egen Emma var en.
»Jaså, de unga damerna hafva då läst hans skrifter», sade notarien;
»ja bevars, han är ett patentsnille, Braun.»
»Ja, och så rolig.»
»Ja, åh ja, Braun går an, går an, det finnes verkligen någonting
ovanligt i hans ordställningar, men snille har han dock icke, hans
skrifter äro orena - icke sedligt sköna, hm ...»
»Lilla Emma», sade majorskan, »har troligen aldrig läst en rad
af honom.»
»Iroligen icke, min nådiga mamsell Emma?» frågade notarien.
Emma rodnade.
»Dylika skrifter», sade majorskan, »borde censureras, de borde ej
få utspridas bland allmänheten, som har den dåraktigheten att
beundra dem.»
»Jo, men pappa», yttrade borgmästarinnan, »läste opp för mig
här omdagen - ack! det var så löjligt.»
»Hufvudsaken af allt snille är, att det är sedligt och rent», yttrade
notarien, »och derför ha vi också hopp att få se Böttiger här.»
»Böttiger!» ropade flickorna, hvilka instinktlikt viste att det skulle
svida, i notariens hjerta; »Böttiger, ack den ädle, milde Böttiger!»
»Ja, deri ha damerna rätt; men - men om man analyserar hans
skrifter, så ...»
»Ack, de äro gudomliga!»
»Hm, nekas inte; en fantasi, verkligen en fantasi .– hm, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
