Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Berättelser, skizzer och noveller. :
pjunkig och vek; hm, han förvekligar, det är en sorts poetiskt
te-vatten, ha, ha, ha! - Braun är en brylå - för litet och för mycket
skämmer allt.»
»Men hvilken tycker då notarien är bäst af alla? Någon är väl
den bäste.»
»Ganska riktigt, mina damer; men de bäste äro i sanning
klassi-kerne, Homer, Virgil, Horatius, Ossian - inga nu lefvande.»
»Men Runeberg, herr notarie! Friherrinnan, min vän friherrinnan
Tornerkrans är riktigt förtjust i Runeberg; han är en sorts skolmästare
i Borgå», yttrade majorskan.
»Ja visst, Runeberg, åh ja, det är verkligen en stor man, en man
med hufvud och hjerta», sade notarien, som tackade Gud för att
Runeberg bor i Finland.
»Ryktet säger att det vore möjligt att äfven han kommer att gästa
vår stad», sade majorskan.
»Ack, min Gud, Runeberg!» ropade flickorna uppriktigt glada.
»Ja, min vän friherrinnan säger att han lär fått råd af sin läkare
att bada.»
Notarien bleknade - om så vore, så vore också allt förloradt.
»Jaså, åh det vore fägriesamt», sade han; »jag och han skulle bli goda
vänner, derpå är jag säker; det är något i vårt skaplynne som
harmonierar, denna enkelhet intar mig, denna kraft hänför mig, denna
rikedom i fantasien bländar mig; ja, han och jag skulle sympatisera, jag
skulle bjuda den ädle främlingen en öppen brodersfamn och ett varmt
hjerta. Tegnér och jag sympatiserade alldeles makalöst. Då jag under
riksdagen var i Stockholm och tjenstgjorde i ståndet, träffade jag ofta
Tegnér. Jag hade till och med tillfälle att visa honom några utkast,
som en af mina närmare vänner för rö skull skrifvit (med en
mäik-värdig blick) och han gillade dem, önskade varmt att de skulle tryckas
och så vidare. En ganska älskvärd menniska, Tegnér.»
»Hvem var väl den närmare vännen?» frågade borgmästarinnan
med en slug blick på sina grannar.
»Ah, mina damer, jag biktar gerna mina hemligheter för er»,
yttrade notarien och lät sina runda ögon få ett uttryck af skälmaktigt
bryderi, »men andras - nej, mina damer!»
»Om vi gissa - få vi gissa?» frågade majorskan.
»Oändligt gerna för mig.»
»Den der närmare vännen var ingen annan än ni sjelf, herr notarie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
