Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Berättelser, skizzer och noveller.
Emma framträdde. Hennes allvarliga ansigte tycktes bära prägeln
af ett djupt lidande, hennes djupblå ögon tycktes bedja om nåd; men
blott för att genast åter slås ner.
»Var rask, Emma! det är alls inte farligt», hviskade rådman
Frömans Stina Lisa, en liten tjock brunett, som tycktes djerf nog att storma
en skans.
Notarien hade som vanligt tagit plats bakom stolen; han var
stadens enda öra, den som, när en artist från Stockholm eller utlandet
lät höra sig inom stadens murar, författade recensionen i stadens
tidning. Lyckligtvis hade alltid samma artist låtit höra sig annorstädes
och notarien kände således, långt innan en enda ton vibrerat från hans
fiol, huru mannen borde bedömas.
»Se så, min goda mamsell Emma, jag vänder om bladet. Behagas
något af Rossini?»
»Nej, herr notarie.»
»Men, min Gud, du kan ju en lång aria», inföll modren.
»Mamma, den är så svår.»
»Men den visar ändå edra resurser», yttrade notarien. »Om jag
ej misstar mig, har mamsell Emmas röst ett stort omfång.»
»Sjung Rossini», sade majorskan och jemkade på mantiljen.
Emma måste. Stackars Emma, det var svårt, mycket svårt och
gick långt öfver hennes förmåga; hon fann det sjelf, oaktadt notarien,
som oupphörligen, troligen för att uppmuntra sångerskan att sjunga
och sig att höra, hviskade: »bra! ganska bra! ha! charmant!»
En sådan sång förefaller litet hvar som en sorts strafflektion,
någonting som liknar det gamla eldprofvet, då den anklagade skulle springa
öfver nio glödande jernbillar. Om man står nära och kan se i notorna,
finner man på deras mängd, höjd och sammanträngning hvar en dylik
glödande passage befinner sig; man fasar för då det arma offret skall
komma dit - nu kommer hon in i hvirfveln, tonerna fastna, glömmas, bli
hesa, darrande; - aj, hvad det måtte vara svårt! Gudi lof nu är det
öfver. Först längre ner, tretti takter härifrån, är åter en dylik fara.
Så der jagad från grannlåt till grannlåt, lik en andfådd hind, som flyr
genom busksnåren, jagades den arma Emma åstad för att få slut på
Rossini.
Det lyckades.
»Ganska bra», sade notarien. v Mamsell Emma har en verkligen
skön organ, en behaglig timbre, någonting rent metalliskt i sin röst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
