Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgebarnet, 251
fästan ännu de tekniska svårigheterna . . . Ah, jag mins den tiden, då
lilla Jenny, vår tids förtjusning, ej sjöng bättre; jag bodde då på
Ox-torgsgatan liksom hon.»
»Mera, söta Emma!» bad sällskapet.
»Du skall ej låta bedja dig länge», sade majorskan. »Sjung,
Emma, någon af dina små visor. Herrskapet torde förlåta att de äro
så obetydliga.»
Emma började nu utan notor en af dessa folkvisor, som, långt
innan de blifvit moderna, rörde hvarje svenskt hjerta.
Man blygdes för att erkänna huru de trängde in i själen, liksom
man nu skulle blygas att erkänna, att en af våra vilda blommor kan
vara lika vacker med en planterad. Det var emellertid en helt annan
sång, ren och djup och klar, som en bäck i skogen flöt den fram;
sjelfva notarien fann att det lät bra.
»Tack! tusen tack, mamsell Emma! Folkvisan har på senare
tiden blifvit modern; man sjunger den i Stockholm i den högre
societeten. »
Emma hade troligen fått länge pinas vid pianot, om ej jungfrun
lemnat majorskan ett bref. Det var blott några rader, men väckte
hennes lifligaste uppmärksamhet.
»Mitt herrskap! jag får främmande, men hvem det kan vara vet
jag ej. Biljetten innehåller blott dessa ord:
»Några vänner af majorskan Rolfsberg vilja veta om hon är hemma
för att göra en liten, som man vågar hoppas, kärkommen visit».
»Jag är hemma och väntar med längtan på mina vänner.»
»Jag undrar hvem det kan vara», sade en.
»Troligen några badgäster.»
»Möjligen presidentskan Poppelstjerna. Ack! en alltför söt
menniska, presidentskan.»
»Och löjtnanten se’nU
»Ganska hygglig.»
»Man säger att han är förlofvad med en rik ...»
»Ah, alltid skola de vara rika.»
»Enka, säger man.»
»Ja, enkor skola de också vara, det förstås; eljest så trodde
man ...»
»Ja, i fjol.»
»Att han var förtjust i fröken Adelhjelm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
