Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 Berättelser, skizzer och noveller.
»Ja, hon för sin del tycktes ej göra några svårigheter.»
»Eljest så såg hon just ingenting ut.»
»Litet sned var hon.»
»Men hade små händer och fötter, verkligen underverk att vara
små.»
»Måntro! Jag gissar något; det är friherrinnan Tornérkrans», sade
notarien till majorskan.
»Det var ej utan att jag tyckte mig igenkänna stilen; men
hvartill då detta hemlighetsfulla sätt?»
»Friherrinnan är romantisk af sig.»
»Ack ja, med det förträffligaste hjerta.»
»Hm, jaha; man påstår likväl att folket på hennes gods icke ...»
»Ack, herr notarie, när är folket nöjdt?»
»Men der skall verkligen vara miserabelt, sade den här studenten,
finnen, Uleåborgius. Han sade att det var ett ordentligt fattighus på
hennes gods.»
»Ja den, han fick ej tillträde till hennes societet och var
afundsjuk. »
»Ja, det tror jag också; men emellertid ...»
»Friherrinnan är en ädel och öm menniska, en riktig
mennisko-vän.»
»Ja, men det skall emellertid vara gifvet», yttrade en fru i
sällskapet, »att friherrinnan behandlar sitt folk som slafvar, att man der
på godset ej vet af någon försköning, utan köres bort om någon är
så olycklig att bli sjuk eller husfadren dör. Friherrinnan1 lär vara
mycket hård.»
»Det der är endast förtal», afbröt majorskan. »Man kan ej tänka sig
en ämablare menniska. När jag förlidet år var illamående, skickade
friherrinnan två gånger om dagen hit sin betjent, och slutligen kom
hon sjelf. Ack! hon är långt ifrån hård; dessutom är hon intimt lierad
med min vän, friherrinnan Ryppel i Stockholm.»
I detta ögonblick slogos dörrarne opp och tvenne grant klädda
zigenarflickor med hvar sin guitarr, af hvilka dock blott den ena ljudade,
hoppade in i rummet, sjungande zigenar-marschen ur Preciösa. En
hvar såg att det var begge fröknarna Poppelstjerna, som oaktadt sina
ljusa lockar och sina bleka ansigten spelade rolen af söderns barn.
De stannade framför majorskan och gåfvo henne en orientalisk
helsning med handen på hjertat. Den äldsta läspade fram följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
