Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgebarnet. 253
helsning: »Högättade vän och fru! Vår moder, den namnkunniga
spåqvinnan, begär inträde med sitt följe; hon bringar dig lycka och
glädje.»
Majorskan, som i början blifvit förundrad, återtog hela sitt lugn,
då hon fick höra fröken Lisas utanlexa.
»Jag tackar!» blef hennes svar.
Nu inträdde ett storväxt, starkt brunett fruntimmer, klädd lik
spåqvinnan i Preciösa, ledande en beslöjad ’hvitklädd flicka vid handen.
Bakom henne syntes ett par brunetta zigenerskor.
»Ah, det är friherrinnan Tornérkrans», hviskade man bland
mängden. »Men hvem är den beslöjade unga damen?» mumlade notarien
och klämde lorgnetten in i ögonvrån.
Friherrinnan skred med mycket majestät fram till majorskan, bärande
en krans i sin högra hand.
När hon närmat sig tillräckligt, började hon med en egen graflik,
mystisk stämma:
»En blygsam krans, af vänners händer bunden,
Din panna kröne i en salig stund.
Och vänskap, kärlek i ett ömt förbund
Dig helsa trefaldt säll i denna stunden.»
Med dessa ord satte spåqvinnan blomsterkransen ofvanpå
majorskans negligé.
Den beslöjade flickan kastade tillbaka slöjan och föll i majorskans
famn. Det var ingen annan än Ernestine, yngsta dottern i huset, som
sedan tre år tillbaka varit upptagen såsom eget barn hos friherrinnan
Ryppel i Stockholm.
"»Ernestine, Ernestine! du sjelf!» ropade majorskan utom sig af
förtjusning och öfverraskning.
Friherrinnan spåqvinnan tycktes dock äska ljud, i det hon midt
under den rörande scenen af återseende deklamerade:
»Din dotter tryckes till ditt modershjerta
Och slutes salig i din modersfamn.
O! salighet och fröjd förutan namn,
Som bryter i ett nu all lifvets smärta.»
Och fortfor med händerna upplyftade liksom till välsignelse:
>Så spår jag dig: din dotter vare trösten
Uti din ålderdom, skall blomsterströ
Din lefnads trånga hafomslutna ö,
Och tvinga rosor fram i sena hösten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
