Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Berättelser, skizzer och noveller.
Ännu en omfamning. Majorskan var alldeles hänryckt, stackars
mor, men Ernestine hviskade: »söta mamma, säg något artigt åt
friherrinnan. »
Detta sansade majorskan, som nu i sin ordning omfamnade sin
vän friherrinnan, hennes begge döttrar och slutligen fröknarna
Poppel-stjerna.
»Hvilken skön scen», yttrade notarien, »verkligen rörande,
verkligen högtidlig! Ernestine är en alltför söt Preciösa.>
»Men huru fick jag den oväntade lyckan?» frågade majorskan.
»Ack jo, min bästa vän, då jag efter min vana, för min
vacklande hälsas skull måste resa till ett bad, så beslöt jag mig att fara
hit. Jag passerade Stockholm, emedan presidentskan Poppelstjerna och
jag uppgjort ressällskap, och så lånade jag lilla Ernestine af vår ädla
tant friherrinnan Ryppel. Ack! hon bad mig helsa. Lilla Ernestine
har under resan varit under min moderliga vård. Ack! min bästa
vän, ni är en lycklig mor, en sant lycklig mor, som har en sådan
dotter.»
»Ack ja, hon utgör min enda glädje», sade majorskan.
Emma, den stackars Emma, som hela året omhuldade sin mor,
som i hennes ögon sökte läsa hvarje hennes önskan för att uppfylla
den, stod der glömd ända till dess Ernestine sade: »men hvar är
Emma?»
»Här! här!» ropade Emma och störtade fram för att ta sin syster
i famn, glad som ett barn, som finner sig bemärkt då det fruktat att
bli glömdt. »Här! häri lilla Ernestine.»
»God dag, Emma lilla», sade Ernestine; »det var mycket länge
sedan vi råkades.»
Helsningen var så på en gång medlidsam och främmande, att
Emma lät sina armar åter sjunka och slog ner blicken.
»Och hvad roar du dig med här hemma, då det ej är bad termin?»
frågade Ernestine. »Det måtte vara alldeles horribelt tråkigt i er lilla
stad, då den ej besökes af främmande.»
»Vi lefva rätt lyckliga inom oss», svarade Emma.
»Är här några spektakler om vintrarne?»
»Nej, endast ett societets-spektakel då och då, för något välgörande
ändamål.»
Ernestine gjorde en min, som uttryckte medömkan. »Jaså, och
du spelar väl med?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
