- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
256

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 Berättelser} skizzer och noveller,

visa sig artigare mot ett ungt fruntimmer, än då man framdrog dess
talanger till allmänt bedömande; han afbröt derför snait den ömma
scenen genom en anhållan på sällskapets vägnar att få höra några
toner.

»Mamsell Ernestine, hvars röst vi redan såsom barn beundrade»,
sade notarien och fingrade på sin urkedja, »såsom barn, ja verkligen,
skulle säkert glädja oss litet hvar om vi finge höra något litet. Musikaliska
njutningar äro hos oss sällsynta; men ändå ha vi haft tillfälle att
utbilda vår smak.»

Notarien hade fortfarit längre om ej friherrinnan afbrutit talaren
och med en betydelsefull blick på Ernestine sagt: »Ernestine nekar oss
visst ej det nöjet.»

Flickan klappade sin mor på handen, steg opp och nalkades pianot.

»Jag är verkligen oförberedd», yttrade hon; »men hvarför icke.»

Hon satte sig ner och slog några ackorder så hårdt, att majorskan
i sitt hjerta fruktade för strängarne.

»Min Gud, hvad det skräller. Mamma får lof att skaffa sig ett
af Rosenvall; vi ha ett sådant alldeles nytt med stålskifva.»

Majorskan slog ner ögonen; hon behöfde ej svara, ty Ernestine
gjorde en hop proflöpningar på pianot; men Emma betraktade sin mor
med ett par ögon fulla af medlidande och tänkte: »stackars mamma!
du har ej råd.»

Så var det också; majorskan var fattig - långt fattigare än hon
ville synas. Dessa kaffebjudningar voro de sparsamma blommorna som
några gånger om året sprungo fram ur bladveck af tysta försakelser.
Emma viste det bäst; hon viste att en enda dylik dag gjorde att
majorskan ej på en månad drack kaffe; att man måste släcka ljuset
klockan nio på qvällen för att spara; att man måste frysa i långa
månader för att kunna betala hyran för en våning, som blott eldades
tre gånger om året. Hela staden viste att så var - hela staden log
åt majorskan; men hela staden drack hennes kaffe och sköflade faten
på hennes må supéer.

Ändtligen, sedan Ernestine jemkat på stolen, bläddrat i noterna,
med den anmärkningen att allt föreföll henne gammalt, började hon
en af dessa bravurarier, som äro och bli det uppöfvade musikaliska
sinnets förtjusning. Alla sinnen kunna öfvas opp till anspråk, som bli
desto större, desto mera sällan de kunna tillfredsställas.

Smaksinnet uppöfvas hos gourmanden till den grad, att han njuter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free