Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Öo Berättelser, skizzer och noveller.
Ynglingen rodnade, men bugade sig.
s Nå, hur är det med dig?» fortfor notarien i en ton, som skulle
tillkännagifva öfverlägsenhet.
>Jo, Gud ske lof, bra nog, men hur är det med herrn sjelf?»
Nu rodnade i sin tur notarien.,
»Du kanske inte vet, hvem du talar med?»
»Det tyckes som om herrn ännu mindre viste det*, sade Axel
med ett smålöje.
»Nå, hvad är du egentligen?»
»Jag är gesäll.»
»Jaha, det var rätt vackert det, men jag är notarien Qvickling.»
»Ja, jag vet det.»
»Nå, hvarför sade du då endast herrn? Du lärde dig åtminstone
här i huset att vara höflig.»
Samtalet hade lockat gästerna kring de talande.
Ernestine hade igenkänt Axel Erman, men hörde att han var
gesäll och ville derför ej just gerna förnya bekantskapen.
»Ack», sade hon på franska till sin friherrinna, »det är en gosse,
som pappa tog opp i huset.»
Hastigt vände sig Axel om och sade på ännu bättre franska och
med en ledighet, som ej det allraminsta påminde om pensionslärdom:
»Ja, så är det, och jag hoppas att vara välkommen i min
välgörares hem, fastän det tycks som om jag passat min tid illa.»
Ernestine måste nu svara - karlen talade ju franska. Att hon
kunde få tillfälle att bevisa sin förmåga i detta språk, gjorde att hon
inlät sig i ett temligen långvarigt samtal med den unge mannen, fastän
hon väl fann att hennes kunskap icke skulle få sitt rätta värde, när
hon delade den med en »gesäll».
Notarien, som i början verkligen tagit sin person i säkerhet, fann
nu för godt att vidare besörja säkerheten derigenom, att han aflägsnade
sig från gesällen, ty om han blifvit tilltalad på franska, hade hans
bildning kommit på ett svårt prof.
Axel Erman tycktes alldeles icke besvärad af det i sin egen tanka
så bildade sällskapet; han rörde sig och talade med en sådan
ledighet, så tvånglöst och säkert, att man litet hvar ansåg honom för »bra
oförskämd», som kunde taga sig en sådan ton, då han ingenting annat
var än gesäll.
I vårt goda land måste man ha en viss samhällsställning eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
