Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgebarnet. 261
viss förmögenhet för att få vara »bildad». Om en landtskolmästare, en
gesäll eller en fattig underofficer hade så mycket kunskaper som
Humboldt och lika mycket salongbildning som hvilken kammarjunkare som
helst, skulle man anse hans uppträdande som en oförskämdhet.
Pastorn i församlingen skulle om sin Humboldt till skolmästare
med en axelryckning säga: »den der beskedlige karlen har verkligen
något kunskaper; han är ej just ledsam att tala med, då man
ingenting annat har att göra.»
Kanske pastor sjelf med knapp nöd tagit prest- och
pastoralexamen; men han har tillstånd att ha öfverlägsna kunskaper, hvaremot
skolmästaren måste ha inga.
En gesäll, som sett halfva Europa och skaffat sig bildning, måste
i vårt land i ett sällskap af råd- och handelsmän anses obildad eller,
om han röjer öfverlägsenhet, oförsynt att våga röja den. En
underofficer åter, han må ha bevistat så många fälttåg som helst, vara så
duglig militär som helst - det vore likväl en oförsynthet utan like,
om han inträdde i ett sällskap och utan krus och komplimenter
del-toge i ett samtal, der en nyss utnämnd underlöjtnant förde ordet.
Vi ha således i vårt land ett streck der bildningen vidtar, och
beklagansvärd är den som ej respekterar det strecket. Det är i detta
fall lika olycksbringande om en »sämre» tränger sig öfver det ominösa
strecket, som att en »bättre» går nedom. En sämre, som röjer
bildning och kunskaper i en bättre societet, är framfusig; en bättre, som
finner sig mera intresserad af att tala vid en klok bonde än en dum
patron - förnedrar sig.
Det var just detta strecket som gjorde att Axel Ermans verkligen
intressanta konversation på intet vis slog an på societeten. Majorskan
var högligen generad - Ernestine icke särdeles intresserad -
notarien rent af olycklig och alla de öfriga stadda i stum häpnad öfver
att Axel Erman, som flera af fruarna mycket väl mindes som en fattig
tiggargosse, kunde våga att, klädd som folk, med ett sätt att vara som
skulle passat en bättre, så der ogeneradt inträda i en så bildad
societet som den, hvilken den goda staden egde, nemligen mellan
badterminerna; ty under badterminerna förlorade dess societet sin glans i
perihelium kring de främmande stjernorna.
Ernestine hade alltsedan fadrens död varit borta ur föräldrahemmet.
Hon hade blifvit upptagen af tant Ryppel i Stockholm och hade, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
