Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Berättelser, skizzer och noveller.
de fleste, hvilka på en gång och utan eget bemödande hunnit i en
lyckligare ställning, småningom förlorat förmågan att bedöma andras.
Vi döma ofta orätt då vi anse för hårda dem, som trycka sina
underhafvande och påstå att en hel familj bör kunna lefva på en ringa
penning, som omöjligen kan räcka; oftast är detta personer, som utan
allt arbete fått en stor fortyn och som antingen aldrig vetat hvad
behof vill säga, eller också glömt huru det tryckte. De tro verkligen att
en familj kan ett helt år lefva på en summa, som för dem sjelfva ej
förslår för en dag; ty de veta med sig, att de icke hushålla, och tro
derför att tillgångarne bli outtömliga blott man hushållar klokt.
Med ett ord, de hafva förlorat förmågan att bedöma andras
ställning. Det var således långt ifrån för att såra majorskan, Ernestine
rådde sin mor att skaffa sig nytt möbeltyg, nytt gardintyg, en ny
matta i stället för den gamla urblekta, som hade sin plats framför
soffan. Hon drömde ej om att den goda modren icke hade råd att
skaffa sig allt detta; ty tant Ryppel kunde det utan att behöfva sakna
något, och om mamma hushållade så klokt som tant Ryppel i annat,
så voro dylika uppköp endast lappri. Hon viste således icke att hvarje
sådant råd var ett dolkstyng för modershjertat, utan endast fortfor i
sin ifver att förbättra hvad hon fann mindre bra eller passande för
hennes mor.
»Men det är allt öfverflödigt, Ernestine lilla», sade modren, »jag
är, som du vet, ej fallen för öfverflöd.»
Att hon var fattig, att ett par hundrade riksdaler om året var
hela hennes inkomst, blygdes hon att berätta sin i rikedomens sköte
uppfödda dotter, då denna ej sjelf förut märkt att så var.
»Men, lilla mamma! hushållning är visst god, och tant Ryppel
hushållar så klokt, så klokt, och är så försigtig, men det nödvändiga
nekar hon sig icke. Ingen i hela verlden nyttjar småblommigt kattun
till möbeltyg, det måste vara storblommigt, icke blått och grönt, utan
rödt och hvitt, mamma lilla; och mamma, som är majorska, den
förnämsta här på orten, måste representera en smula. Min lilla mamma
får lof att utmärka sig framför stadens societet.»
»Men tant Ryppel behöfver icke spara», sade majorskan
undvikande.
»Ack jo, goda mamma! Förlidet år ville hon så gerna resa ut
till Carlsbad, ja läkaren hade tillrådt det, men tant tyckte att hon icke
hade råd, ty hon behöfde nödvändigt en ny vagn; den förra - gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
