- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
268

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268 Berättelser, skizzer och noveller.

»Det är alldeles fasligt hvad staden är full af främlingar, det blir
en intressant tid», sade notarien i det sällskapet skildes vid
borgmästarens trappa. »Ödmjukaste tjenare!»

»God natt, notarie! God natt, goda notarie!» slamrade det ur
hopen.

»Löjlig menniska, vår notarie; han har riktigt slagit sig ut för lilla
Ernestine; det ser roligt ut att se en äldre, så tjock och skallig person
agera en ung celadon.»

»Han menar också på att det är svårt att hitta på nya artigheter
beständigt», upplyste fru Svan; »det berättade han mig sjelf nyss.»

»Ah nej, sade han?»

»Ja verkligen, det sade han till mig; men inga ord efter mig; vi
kunna eljest komma in i bladet.»

»Nej, bevars. Jaså, det blir tungsamt för notarien.»

»Ja, det lär det, ha ha ha!»

»Bra roligt med sådana bjudningar.»

»Då man vet att alltihop är på kredit, ha ha ha!»

»Åh ja, om inte Svan viste att dottern skulle få ett stort arf, så
vore krediten temligen lagom. Svan tål icke slöseri, utan vill att hvar
och en skall hushålla med sitt.»

>Ja, om alla vore så kloka och ädla som rådman Svan.»

De fjorton dagarne af Ernestines permission från tant Ryppel voro
nära förflutna och badterminen med all sin dietiska herrlighet inbruten,
då en ny kurgäst uppenbarade sig. Det var ingen annan än en ung
friherre Tornérkrans, friherrinnans ende son.

Man kunde ej gerna, utan att få del af dopsedeln, veta att unge
baronen endast var tjugusju år gammal, således på höjden af sin styrka.
Han var en lång smärt figur, välväxt, att döma af sjelfva hans
lekamliga ställningsvirke, men svag och förtvinande. Hans bleka ansigte
förrådde slapphet, de stora ögonen någonting dåsigt och intetsägande,
kinderna liksom darrade vid hvarje ansträngning och pannan var fårad
af djupa veck, som genomkorsades af en mängd fina blå ådror.

Att han hade mer än svag hårväxt doldes af en skickligt arbetad
parisisk tur eller peruk. Oaktadt allt detta var der hos den unge mannen
någonting som intresserade. Hela hans figur, hvarje drag, hvarje rörelse
förrådde någonting lidande; han liknade en aflöfvad, bleknad majstång,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free