- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
285

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyckeln. 285

växt; det kan ingen veta, tillade hon och nickade, »kan ingen veta,
hur Herren har sina vägar.»

Nu började gumman att leta i en låda och drog slutligen fram
derur en liten nyckel. »Hm, det är nyckeln till skåpet der hemma,
der bibeln ligger och psalmboken - hm, den skola de få igen der
borta - fattigt folk tror på bibeln och behöfver honom.» »Hvad blir
det nu utaf», tänkte jag, då gumman ryckte ett hårstrå ur sitt hufvud
och knöt i nyckeln. »Dubbel rännknut skall det vara», mumlade hon
för sig sjelf. »Hm, det är barnsligt med sådant der; men något måste
man roa sig med.» Nu tog gumman fram ett dricksglas, virade håret
några gånger kring fingret och höll det så, att den lilla nyckeln hängde
midt i glaset. Jag såg klart att gumman darrade på handen, så att
den lilla nyckeln svängde fram och åter i glaset. »Nu är det att hålla
stadigt», sade gumman, och började derefter, med dämpad röst, att
sjunga:

»Hur skall med lilla Emerentia gå?
Lilla nyckel, svara derpå.
Ärans krans,
Ryktets glans -»

»Ännu är det tyst», tillade gumman.

»Gods och pengar,
Vagn och drängar ->

Nu klingade nyckeln mot glaset. Kling, kling »ser man»,
mumlade gumman, »nu slog han; nå vidare:

Armod i ditt bo,
Hopp och tro,
Rikedom och lycka -

Hm», mumlade gumman, »nu klingar han inte - nå väl

Fattigdom skall trycka! ->

kling, kling, kling, sjöng det i glaset. »Hm, det der hänger aldrig rätt
ihop», yttrade gumman, »det der förstår jag icke.

Amen, amen, så skall gå U

tillade hon efter en stunds begrundande, och nyckeln klingade åter,
liksom för att bekräfta spådomen.

»Nå», återtog gumman efter en stunds hvila, »nå, nu skall jag
se hvad han säger om Anna, min lilla Anna. - Ja, ja, föräldrarne
veta ej huru stor skatt de ega i det barnet; men gamla mormor vet
det, hon.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free