Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 Berättelser t skizzer och noveller.
som ett vinterny, fastän hon ej fått vanan att sköta om sin paryr.
Sant var väl, att mormor hvar enda morgon skurade henne ren och
blank i det glada, sorgfria ansigtet, att det ljusa håret ordentligen
kammades bakom öronen, men det varade icke heller länge, förrän
lockarne tarfvade att strykas bort med de knubbiga händerna, hvilken
sorts putsning dock ej oftare företogs, än då håret hindrade den fria
utsigten. Deremot var lilla fröken hela dagen putsad och fin och så
aktsam och noga.
Barnen trifdes väl tillsammans ända till dess en oförutsedd
händelse förstörde deras frid och skilde dem åt.
Det fans nemligen en gammal onkel i familjen, han kallades
vanligen blott för onkel Gabriel, det var en god, känslig menniska,
med sinne för det sköna och ädla, så i natur som konst - med ett
ord, en besynnerlig menniska, som dock fick tillåtelse att vara
besynnerlig, derför att han var mäkta rik och egde några gods i Skåne.
Onkel Gabriel var ogift; ty bland andra besynnerligheter hade han
äfven den, att han blott varit kär en gång - och då den spekulationen
slog felt, blef han det ej flera gånger - han var således ännu
vid sjuttio års ålder en gammal ungkarl, den besynnerlige onkel
Gabriel.
En vacker dag kom den lille gentile mannen, som jag förut
omtalat, opp till friherrns och berättade med brådska, att onkel Gabriel
kommit till staden, men att han tagit in på ett värdshus.
Friherrinnan smålog sötsurt: »Onkel Gabriel har alltid varit besynnerlig;
och då han har slägt i staden, skulle detta förefalla förunderligt^
om han vore en annan, än han är. Käre Gyllenpil, du måste skynda
till honom.»
Baron Gyllenpil var en passiv och mycket beskedlig man, och
rådfrågades sällan i husets affärer, hvaremot han alltid, då det
behöfdes, fick agera herre i huset och inleda representationen. För öfrigt
svarfvade han ganska bra, spelade något fortepiano, läste fransyska
romaner och var konstkännare; med ett ord, han var en sådan der
beskedlig seigneur, som gick sitt lif ganska honnett igenom, och lika
litet gjorde någon emot, som han gjorde någonting nyttigt. Han lefde
rätt och slätt; men lefde enligt sitt stånd och sin förmögenhet, och
var för öfrigt sin hustrus man.
»Käre Gyllenpil, gå då!» yttrade friherrinnan, »du måste inbjuda
onkel Gabriel att bo hos oss; vi skola pussla om den gode gubben.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
