Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 Berättelser, skizzer och noveller.
galenskaper, bar mig eländigt åt många gånger; men - lika godt»,
tillade han med rörelse, efter någon tystnad, »det en qvinna, min mor,
försummade, det upprättade en annan qvinna, min fästmö. - Hon
var en vänlig själ, ett barn, en engel, - hon räckte handen till den
fallande, till mig, som höll på att sjunka, och lärde mig att gä; sedan
var det liksom hon på lek fästat ett par vingar vid min själ - och
jag blef lätt och glad, blef åter ett barn, jag kände huru hvarje skuld,
hvarje ånger lossnade från mitt sinne. Och, kusin! så blef jag åter
ett barn och är det ännu på min ålderdom, och hoppas till Gud att
kunna som ett barn få aflägga räkenskap för min lefnad. Nå, lilla
kusin, ni ser så dyster ut; tacka Gud för detta barn, som han gifvit
er till ert ålderdomsstöd.»
Friherrinnan hade, under onkel Gabriels långa berättelse, i sitt
hjerta harmats öfver att lill-Anna kommit hennes Emerence i vägen,
men det var en gång gjordt, och då hon nu fann den gamles
»svaghet», syntes henne bäst att ej, genom att framställa sin egen dotter,
förstöra det gynsamma intryck, torparens hade gjort på den rike onkeln.
Hon svarade derför, utan att göra invändningar: »ja, jag tackar Gud,
bäste onkel.»
»Deri gör kusin rätt. Se så, kusin, nu gör jag uppbrott», började
gubben, »och du, min flicka! fortfar att vara glad och rask, du blir
en liten galant telning af familjen.»
»Onkel stannar väl hos oss?» frågade friherrinnan, hemligt önskande
att gubben skulle vara borta, innan misstaget af någon händelse kunde
röjas. »Onkel stannar väl hos oss några dagar?»
»Nej, kusin, ej en timma, hästarne äro bestälda. Farväl, kusin,
helsa Dagobert - och du, lilla barn», fortsatte gubben högtidligt och
lade sin hand på lill-Annas hufvud, »och du, barn, Gud välsigne dig
och lede dig på ljusets väg, Gud beskydde dig, du svaga, att du må
finna kraft i din svaghet! Se så, farväl, kusin.»
»Dagobert blir kanske ledsen», började friherrinnan.
»Ledsen, kusin! Åh nej, Dagobert känner mig knappast - helsa
honom från mig - det är alldeles nog för hans hjerta. Farväl!»
Den underlige gubben försvann, och sjelfva lill-Anna tyckte, att
det var en besynnerlig menniska, men tillika, att det var en bra
beskedlig gubbe, den der.
Baron Gyllenpil kom nu flåsande tillbaka. Verkligen jag är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
