Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyckeln. 295
sade. »I sanning», yttrade han, »hon blir en stjerna af första rangen
för societeten - ja, i sanning, en stjerna af första rangen.»
Emerence hörde dessa ord, och hennes ögon blixtrade af afund
och smärta. »Och jag är så ful - jag kan aldrig bli någon stjerna,
stackars jag; lycklig hon!» Dessa ord voro en af dessa småsaker, som
sätta sin stämpel på hela lifvet. Efter detta ögonblick tänkte hon ej
på annat än: »huru skall jag bli en stjerna, om blott en liten stjerna
i sällskapslifvet?»
Blomkullen. - Ett vackert namn i sanning, men torpet förtjenade
sitt namn; ty på den fria plats i skogen, der det var bygdt, växte
hvarje år tusende blommor - vildblommor, ranunkler, blåklockor,
hvit-neckor och gökblommor; men ändå var det en blomkulle. Nu var
det vinter, snön låg öfver blommorna, och rundt omkring låg djupa
skogen och blickade mörk på den lilla grå stugan, der Annas föräldrar
bodde. Äfven der firades trettondagsafton, men ej med bal; deremot
brann en präktig granbrasa i Spiseln och far sjelf läste högt ur en
historiebok för mor, som lagade till fisken och gröten. Anna var borta
i närmaste by för att hemta åtskilligt smått till aftonen.
»Det är ändå bra underligt att Anna inte kommer igen», yttrade
fadren och lade bort boken; hm, visst skulle hon hunnit bort till Lars
Olsson och tillbaka på mindre än två timmar, och nu visar klockan på
nio redan.»
Den gamla träklockan knäppte skrällande i sin gamla takt, och
visaren pekade obevekligt på nio; flickan hade varit borta i fyra timmar.
»Hvar i Guds namn är Anna?» frågade modren, som ej förut
tänkt på sin dotter; hon måtte väl icke gått »vill» i skogen?»
Denna tanke, som modrens fruktan ingaf henne, stegrades snart
till full öfvertygelse, och några minuter derefter voro de begge makarne
ute och sökte. Snart hördes genom skogen från två håll: poh-poh
Anna! Men allt var tyst. Fadern tog ginaste vägen till byn. - Hon
hade länge sedan gått derifrån, sade man, och tröstlös gick han åter
åt skogen och ropade sitt poh! poh! Den enda han råkade var hustrun;
det var afgjordt: flickan hade gått vilse och när dagen kom och byn
gick skall genom nejden, skulle de måhända finna sitt enda barn, död,
stelfrusen på en klippa, eller inkrupen i en buske.
Det var mörkt på himlen, digra snömoln hängde framför stjernorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
