Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyckeln. 303
hon ej gräma sig öfver att modren sade: »stackars flicka, du är ändå
bra ful!» ty spegeln motsade modren, som numera väl ej yttrade sig
precist så, men ändå ej ville erkänna att Emerence var vacker. Orsaken
till detta slags afvighet mot dottrens skönhet sades väl vara en moderlig
försigtighet att ej hos flickan uppväcka fåfänga, men härledde sig
verkligen från en ej ogrundad farhåga, att Emerence snart skulle
öfver-glänsa sin mor, som bäst sjelf viste, att hon, då hennes skönhet ej
mera respekterades, ej hade något annat respektabelt att disponera.
Den tillbakadragenhet, hvari Emerence måste lefva och hvars orsak
hon ganska väl kände, ty likartade menniskor känna hvarandra af
instinkt, utöfvade på hennes lynne en långt ifrån välgörande inflytelse.
Den forna bittra känslan, som hennes fulhet väckt i hennes själ och
som modrens hjertlösa ömkan beständigt stegrat, vände sig nu mot
modren i stället för mot ödet, och Emerence var mäktig till allt, för
att nu, då hon var i stånd dertill, uppträda och visa verlden, att hon
var en stjerna af första ordningen. Hon skulle ej fruktat något medel
att göra sig fri, och hon önskade blott blifva gift, för att få aflägga alla
band, som fjettrade henne. Hon blef således en kokett utan all
förmåga af tillgifvenhet och kärlek, men som kunde spela begge delarne.
Baron Gyllenpils förmögenhet hade ansenligt sammansmält; han
hade ej så obetydligt ondt af kreditorer, och funderade månadtligen
ut nya utvägar att än vidare skrapa penningar från sina gods; men
tänkte aldrig på att sjelf flytta dit eller lefva sparsamt; ty det skulle
alla andra göra, utom han sjelf. Med ett ord, affärerna voro ej de
bästa, och Emerence fick också derför kläda sig så enkelt och
anspråkslöst, att hon härmades deröfver, när hon jemförde sin paryr med sm
mors. Huru skall jag blifva fri? tänkte hon beständigt, och lik en
fånge sökte hon medel att bryta gallren, som stängde henne från den
glaTla, beundrande verlden.
En afton kom ett bref med svart lack: det var underrättelsen om
att onkel Gabriel aflidit.
»Gud ske lof!» sade baronen och for med handen öfver pannan.
»Nå, nu beror det på om der finnes testamente till Emerence.»
Flickan satt inne, nedlutad öfver sin sömnad, till utseendet lugn,
men med klappande hjerta.
»Inspektören skrifver, hm, hm - jaså - han dog så stilla
som ett barn - hm, hm - testamentet - Emerence, du är rik!
Hela onkel Gabriels egendom är vår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
