Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyckeln. 3°7
om kärlek och brydde sig icke heller om att forska derefter; men
flickan tyckte om honom, och han tyckte, att hon var rasande vacker,
och dermed var den saken så klar, som den kunde blifva. Emerence
å sin sida ville blott bli qvitt sina föräldrar, emedan hon ej unnade
dem ett enda grand af sin förmögenhet. Och som i hast ingen
hyggligare fans, än löjtnant Rigelstedt, så gjorde hon allt för att intaga
honom till sin fördel. Så der gingo de begge och trodde på fullt
allvar, att de höllo af hvarandra.
Gumman Tallqvist satt en söndagsförmiddag, året derpå, i lilla
torparstugan på Blomkullen. Det var i högsommaren, och en grann,
färsk löfruska stod i Spiseln i stället för brasan; bien surrade
derutan-för det öppna fönstret och en och annan stor fluga förirrade sig
in i stugan, som var putsad och grann; der var bröllop i gården, ty
Krans skulle gifta sig med Anna. Alla voro i kyrkan utom gamla
mormor, som ej kunde gå den långa skogsvägen och således blifvit
ensam hemma för att se till förningarne. I den ena af byggningarna,
som för tillfället begagnades till kök, voro ett par andra qvinnor
sysselsatta med matlagningen, och den goda lukten af fläsk och kött ångade
öfver gården och blandade sig med doften af väplingen och spirean,
som växte utanför.
»Jag mins väl min gamla konst», sade gumman, spått som gått:
>Armod i ditt bo,
Hopp och tro.
Men hvarifrån rikedom och lycka skall komma begriper jag inte än.
Tyst, det ringer, tror jag, från kyrkan. Hm, det var min skull, att
Annas bröllop blef på samma dag som fröken Emerences.»
Nu skyndade sig gumman att midt öfver dörren fästa opp en
grannlåt, som hon sjelf påhittat, ett slags sköld, der med blommor de
nygiftas namn voro hopflätade, ett P och ett K, sammanbundet med
ett AMD, det var Pär Krans och Anna Mårtensdotter.
»Se der en sköld», sade gumman, glad vid sig sjelf, »en sköld, lika
god som baronens, som såg ut liksom en slant med två pilar i kors,
riktigt som en klafve.»
Snart hördes tonerna af en fiol borta i skogen, och det dröjde ej
länge, förrän hela brudstassen, med spelman i spetsen, trädde fram i
dagen, och Krans i sin uniform, med vice-korporalstecknet på axeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
