Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*6 Berättelser j skizzer och noveller.
Nu, Gudi lof, sågo vi blott sjelfva stolpen och sluppo se den
officiella dumheten målad i olja.
Således skulle jag anlända till en hederlig kapten på landet, det
är vanligen trefligt och godt folk. De äro fullvuxna som militärer
och hoppas ej mera allt för mycket. Vanligen äro de nöjda med
sin lott.
Då man sett sig trött på menniskor, som oupphörligen sträfva
efter mera, är det en riktig hvila att träffa en hederlig kapten på
landet, som är nöjd med det lilla han har och anser sin lycka gjord. De
förra likna berg af idel skyar, som oupphörligen slitas sönder under
framfarten i medvinden, eller tillintetgöras af motvind, de senare äro
jordfasta berg, som stå qvar lika äfven sedan vintern strött snö på
deras hjessa.
Kaptenen måtte väl ta emot mig, tänkte jag vid mig sjelf; men
jag sade ingenting, ty eljest kunde min ledsven trott mig vara en
mindre ansedd herreperson.
Herrgården hade visserligen en allé, som måtte skänka skugga om
sommaren; men den gick emellertid midt genom det der eviga gärdet,
och hela min vinst blef, att: jag blef riktigt genomkyld äfven på
motsatta sidan.
Ändtligen stannade vi på gården och jag, öfverhöljd af en hel
massa snökristaller, gick dit in, mina okända öden till mötes.
När man icke fryser, så är ett sådant äfventyr rätt roligt; man
får se helt okända menniskor, man kastas liksom handlöst in i en
familj och gör bekantskaper kanske för lifstiden. En dylik episod
förefaller som en lapp, som blifvit lösrifven från Guds försyn och som
man hittar.
Men, nu är det att stiga på, tänkte jag och tog i en dörrnyckel.
Jag fann, att jag träffat på köket, alldeles som jag väntat; det var
således sjelfva kaptensbostället;, ty dylika byggningar kände jag till en
hel hop och der ligger köket alltid så der.
En piga kom emot mig. Menniskan såg beskedlig ut, men något
förundrad.
Jag androg mitt ärende och blef visad på dörren. Ja verkligen,
genast visad på dörren, i det pigan tog ut ljus och sade: »inte går
det an att herrn går genom köket.» Hon ville leda in mig genom
stora vestibulen på Akersbergs kaptensboställe.
Det var en säl. Der brann ljus. En flicka spelade på ett piano,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
