Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 323
»Der står en ros på öde strand,
Ett barn, som man förskjuter,
Hon vårdas ej af vännens hand,
Sin krona hon tillsluter.
Af ingen sedd, för verlden gömd
Hon står der ensam och förglömd
Och fåfängt vällukt gjuter.
»Kom hit, du segel, hvitt som snö,
»Der far på hafvet vida!
»Flyg hit, du svala, till min ö
s Och sätt dig vid min sida.
»Kom, näktergal, intill mitt bröst
»Och sjung om mod och sjung om tröst.
»Jag kan ej ensam bida.
»Kom hit, du svan, som far förbi
»Med halfupplyfta vingen!
»Kom hit, du gnista, du, som fri
»Nyss föll ur stjern er ingen.
»Du aftonsky, i silfver klädd,
»Stig ner ifrån din purpurbädd!
»Ack, nej, hit kommer ingen!»
Då kom en ljusets stråle klar,
Ett bådskap ifrån Herran:
»Ack! säg ej så, en vän du liar
»Och Han är aldrig fjerran;
»Han målar purpurn på din kind,
»Han vaggar dig i aftonvind.
»Var glad och lef i Herran.»
»Tack, min flicka!» sade kaptenen, »det var snällt af dig.» Ludvig
smålog, men allvarsamt. Jag märkte, att han var rörd. Hulda gick
fram och kysste sin syster på pannan. »Var glad i Herran», sade
hon hviskande.
Ack! den hjertesorgen!
Amalias ansigte glödde, de blyga ögonen hade fått en egen glans.
Det tycktes, som om hon ej mera tänkte på oss, att hon nu var inne
i ett eget själslif, oberoende af omgifningen. Liksom i en feberdröm
lät hon fingrarne löpa på tangenterna. Småningom gick hon från
ackord till ackord, ända till themat af den vackra melodien på:
»Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn». Då höjde sig den
mjuka rösten och hon sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
