Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 33l
eller äktenskapet, om ej föräldrarne välsigna det. Hon tror, att genom
deras händer och endast genom dem nedströmmar Guds välsignelse
öfver barn och slägter. Det är den religiösa åsigten, som gör att hon
ej vill besluta sjelf öfver sig sjelf. Nej! nej! hon har både känsla och
vilja. I går afton, sedan hon trpdde att jag sof, hörde jag henne flera
gånger hviska: »om ej fädernas välsignelse uppbygger huset, så blir der
ingen välsignelse.»
Den unge, eljest så lugne mannen tycktes upprörd.
»Ja, kanske hon har rätt», mumlade han eftertänksamt. »Min
far enleverade min mor från hennes föräldrar, och der hemma var
aldrig någon välsignelse. Aldrig hörde jag något vänligt ord mellan
två varelser, som hade börjat med att rycka sönder familjebandet. Det
är ändå ett heligt band mellan föräldrar och barn. Jag vill ej slita
Amalia lös derur, äfven om jag kunde det.»
»Och så tog den saken slut; men Amalia lider djupt, emedan
hon älskade denne man och numera älskar honom ännu innerligare.
Hans sista yttrande, som Hulda framfört till henne, gör att han inför
hennes själ står i en ovansklig glans af ädelhet. Och nu sjunger hon
ur hjertats djup:
Ack! den, som ingen kärlek får,
Den kan så gerna dö.»
Således viste jag hela den gåtan. Min käre Ludvig, trött efter
resan, somnade snart; men jag höll mig vaken. Jag förargade mig
öfver kaptenskan, som endast af svaghet blef kraftfull och endast af
kärlek gjorde sitt barn olyckligt.
Der ser man ändå huru handlingen och dess yttersta och
egentliga orsak ofta stå oändligen långt ifrån hvarandra och huru en, i högre
mening, rättvis dom en gång måste blifva, då alla dessa orsaker och
verkningar vägas emot hvarandra på en våg, hvars tunga aldrig sviker.
Om jag mindes allt hvad jag då tänkte, skulle det kunna vara
lärorikt för en och annan mamma, som anser sig hafva till uppgift att
bestämma sin dotters val af make; men jag hjelper mig fram jag som
andra med ett: »reflektionerna göra sig sjelfva». Det säkra var, att
jag påföljande dag hade mycket mindre aktning för kaptenskan och
kände mycket mera intresse för Amalia.
Den blick jag genom Ludvig fått kasta in i familjens innersta,
gjorde mig julen mindre glad än den eljest kunnat vara. Bäst är att
intet veta, lycklig den, som slipper att se tingen mera än från utsidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
