Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 2 Berättelser, skizzer och noveller.
äfven om denna ej är sant polerad och skinande, tror man att något
bättre finnes innanför; men finner man det inre förderfvadt, då blir
den glada ytan vidrig att se på. Nej, lycklig den som tror, men ej ser.
Det var påföljande höst. Klockan slog sju i Maria kyrktorn och
solen hade nyss gått ner, så att ännu några strålar af guld stucko opp
öfver Mälarens ö-verld. Längst ut på smågatorna på söder ligger?
bortblandadt mellan långa plank, uthus, spånhögar och skräp, ett
temligen långt, men mycket lågt och bofälligt hus. På gatan utanför, en
gata, som ej tio gånger om året trampades af någon hästhof eller
spårades af något hjuldon, var det dock lifligt och muntert. Den icke
stenlagda vägen var nemligen ännu torr och således en tjenlig lekplats
för barnen från det närliggande långa huset - ja den der gatan hade
till och med ännu en förträfflig egenskap, den nemligen att sluta vid
en brant och kal bergkulle, som under rullstensperioden blifvit
slät-slipad och nu var en den allra förträffligaste rutschbana för det
uppväxande slägtet - å gatan. På sätt och vis ansågo sig barnen å den
gatan för en stat för sig. Den låg allt för aflägset från andra
boningsplatser att göra bekantskapen lätt och beqvämlig, och ingen af de små
lekande verldsborgarne hade just kläder riktigt passande för ett besök
nere i den stora staden Stockholm, hvilken de fleste blott kände genom
ett eller annat tillfälligt besök. Till lycka för deras kunskap om
hufvudstaden och dess njutningar bodde ändå i samma hus ett par
tiggarbarn, riktiga tiggarungar, och dessa kunde för de öfriga beskrifva
ångfartygen i sjön och sjelfva sjuglasvagnen.
Nu på qvällen stod långt borta, just i hörnet, der den lilla
ödsliga gatan mynnade in i en lika ödslig väg, en flicka omkring åtta år
gammal och tycktes vänta någon. I närheten sprang en liten gosse
och plockade gräs mellan några brädlappar, hvilkas dervaro haft den
verkan på gräset, att det var mörkgrönt och frodigt omkring
brädlap-parne, men hvitt eller ljusgrönt under dem, hvaråt den lille karlen
tycktes ha mycket nöje. »Små barn roas af litet», säga vi gamle så
medlidsamt. Stackars vi gamle, att vi roas hvarken af litet eller mycket.
Den lilla flickan, liksom gossen, voro uselt klädda, det kunde ingen
neka. Emellertid syntes det på dem, att de åtminstone hade lärt sig att
tvätta sig, och den lilla flickans ansigte var, fastän blekt, dock så fint,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
