Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lunaman och hans vänner. 333
att det ännu mera stack af mot det grofva halsklädet, som hon knutit
om hufvudet.
Flickan väntade länge, klockan slog sju, slog åtta, ännu kom ej
den väntade; det började skymma på.
Ändtligen hördes längre bort på gatan en karl, som sjöng och
emellanåt tycktes svärja.
Den ensamme vandraren nalkades och flickan igenkände rösten.
»Det är ingen annan än Lundman - nu är han full igen, då har
någon olycka händt. Aldrig har jag sett Lundman full, utan då han
är ledsen; men då super han bort sorgen, säger han. Herre Gud!
hvad Lundman annars är beskedlig, men ledsamheter tål han inte.
Ja ja, när han fick begrafva sin hustru i fjol, så blef han så full på
qvällen, och sjöng sin danska visa, då är han riktigt ledsen, och då
skrattar han. Stackars Lundman!»
Den sene vandringsmannen, som tycktes röra sig ganska långsamt
framåt, hade nu kommit närmare, och man hörde:
»Jeg tykte mej höre lyden af skud,
Ja sikkert elfve hundrede.
Kapteinen han kiche om vinduet ud,
Ack hör! ack hör hur det dundrede.
»Hå, nej f-n, det var förra versen - nej, så här», lallade den
sorgsne Lundman:
»De skyde ej med fingerböller,
Ack hör! ack hör hur det dundrede.
Gå bort og hente löjtnant Möller
Med sine elfve hundrede.
Ack hör! ack hör hur det dundrede.
»Ja, Gud ske lof, att man tar saken lättsamt - man ger hela
verlden f-n och grosshandlaren och fabrikören f-n och hela banken
- inte gör det Lundman en smula. Stått inför polisen förr en gång -
Lundman var full - lögn! nådig lagman, jag var spik nykter, men
jag sörjde min hustru.»
»Men Lundman var full och förde oljud på gatan.»
»Oljud, nådig lagman - jag sjöng - skam till sägandes så är det
inte oljud det - på gatan? Nådig lagman, det är icke någon gata,
de plä’ vara stenlagda och väl stenlagda till på köpet i denna kongliga
hufvud- och residensstad, för si polisen ser inte allenast efter dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
