Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33^ Berättelser, skizzer och noveller.
till mig: »då Lundman blir ledsen, skall han inte supa», sa’ han, »utan
läsa Guds ord, der finner Lundman tröst i allan vedermöda.» Ja, det
var klokt! Skall jag läsa, så går det så långsamt och dessutom får
jag ingen mening af det jag läser, och inte tröstar det mig att titta i
en bok, der bokstäfverna krypa om. hvarandra som mask i en gammal
ost. Det skall vara lärdt folk, som skall trösta sig på det sättet. F-n
i dem i min barndom, som inte lärde mig läsa ordentligt, om man
piskat opp latkroppen, så hade nog lärdomen krupit in i skallen; men
si mor min var ett beskedligt kräk och far min kunde inte läsa sjelf,
och så fick jag gå och drifva gatorna, medan krafterna växte och jag
blef stora lunsen, och så blef det för sent.»
»Me-men o-o-olyck-yckan?» stammade mäster becktrå, som eljest,
såsom född i Lunda socken, kallat sig Lundin.
»Jo, såg jag inte honom sjelf, när polisen lagt in honom under
Rådstufvan, han var så blek och så tunn om näsan, att det riktigt såg
ömkligt ut.»
»Hve-hvem?»
»Jo, Lind vet jag.»
»Far! Gud fader i himlen, var det far!» ropade den lilla flickan,
bleknande.
»Ja, sa1 jag inte det, att du skulle först ta dig en styrkedryck,
Maria, sådant der duger inte att svälja ner torrt.»
»Men hu-hur hä-hänger det iho-o-op?» frågade Lundin, lika
förskräckt.
»Jo si, det var som så, när Lind i dag, är det inte Lördag i dag?»
»Joho, de-e Lö-lördag», försäkrade Lundin.
»Jo, när Lind i dag kom till fabriken hos tapettryckaren och
»fabrikören» gudbevars, och skulle ha sin aflöning, så sa’ man till
honom: »patron har lagt in sin stat, Lind får anmäla sig i massan.»
»Der stod stackars Lind. Här finnes inga sådana fabrikörer mer
än den der förnäme herrn och således var det slut, ja riktigt slut, för
si Lind kunde ingen enda smit eller smul mera än skära formar, det
har han lärt på, klen var han till kroppen och sjuklig af sig, så att
han inte dugde till riktigt arbete, som en annan kan göra, och så -
ja visst var det dumt af Lind, på ett sätt, men förbannadt klokt på ett
annat sätt, att han hoppade i strömmen vid Rosenbad och var död,
innan man hann fiska opp honom nere vid kokhuset, der han dragga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
