Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 33 7
des i land. Jag kom med ett lass med snustunnor och fick se ståten,
det var Lind lifs lefvande, jo f-n heller; men det var ändå han.»
Hela förstugan hade packat sig med folk. Lundman hade kastat
ned sig på en gammal skrubbkarda, som stod der ute i stället för bänk.
Skomakaren Lundin stod framför honom, och der bakom hade
under berättelsens lopp en mängd qvinnor och barn samlat sig, klädda
i sina fantastiska kostymer, alla mer och mindre söndriga. En lång
qvinna med skarp näsa och ett par kolsvarta, brinnande ögon, hade
tagit lilla Maria i famnen. Den hårda qvinnan syntes rörd, hon höjde
rösten och sade: »trösta dig, barn, jag har, som du, varit ett ensamt
utkastadt barn, men Gad har ändå hulpit mig.»
»Är det din hustru, Lundin, som pratar der», frågade Lundman.
»Jaha.»
»Jaså, åh ja hon är af tattareslägt.»
»Ja, det är jag, du eländige fyllbult», ropade qvinnan; »men jag
var ändå ett ensamt utkastadt barn här i verlden, som Maria nu är,
utan far eller mor eller skydd eller vän, och om inte vi sjelfva hade så
många barn, så togo vi opp dessa barn, eller huru, Lundin?»
»Jo, jo, jo-o det kunde väl gå för sig», sade skomakaren, van att
falla undan för sin hustru, som i alla afseenden var sin man
öfverlägsen.
Den hederlige Lundman hade småningom sansat sig. »Hör på,
Lundinskan, det behöfs inte. Kom hit, Maria - nå, låt ungen komma!
Se så!» återtog han, då den stackars bleka flickan stod vid hans knän
och lutade sin kalla panna mot hans med snus genompyrade tröja.
»Se så! Lundman har ingen han, som bryr sig om honom, utan den
förbannade polisen förstås. Hör på, Maria! det är bättre att ha någon
annan att arbeta för än för bara sig sjelf och sin mage, jag tar er
till mina barn. Lundman skall sköta om er och vara er i fars ställe,
och sedan - ja för resten får vår Herre hjelpa er. Hm, sätt dig,
unge, jag vill stiga opp.» Med någon möda gjorde han det och gick
ut på gatan några ögonblick. När han kom igen, småskrattade han,
och sade med en röst, som tycktes hämmas af litet gråt, som ville
fram: »jag gick ut och tittade på hustru min och Agata, der de sitta
och glindra, och hustru min riktigt nickade åt mig och Agata se’n,
den lilla, lilla stjernan, som sitter vid den storas knän, liksom smålog
och kisade med ögat, som hon gjorde, ungen, då hon var glad. Ja,
således gör jag rätt. Maria der och pojkvasken, som sofver och vet
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller % 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
