Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 Berättelser, skizzer och noveller.
om intet, de äro mina barn, jag svarar för hyran, jag kläder och föder
dem och skall, så sant jag heter Lundman, låta dem lära sig läsa,
så att de kunna läsa Guds ord, då det går dem emot, och inte
behöfva gå in till Öhmanskan och få tröst i flaskan. Lundinskan kan
ta ungarna till sig i natt, i morgon flytta de in till mig och se’n så
svarar jag för hela skjutsen. God natt med er.»
Dermed begaf sig Lundman in i sitt lilla mörka rum och kastade
sig på sängen som han var.
Lundman var som han var; men visst sof han, den gången, den
rättfärdiges sömn.
»Tacka vill jag min patron», sade Lundman några dagar derefter,
"han har arbetat sig opp ifrån intet, genom omtanka och flit, åt h-vete
med alla sådana patroner, som tapetpatron.»
»Ja, men det är en mycket vacker herre», yttrade Öhmanskan,
på hvars krog, Svenska kronan, Lundman nu satt och åt sin frukost.
»Skall Lundman inte ha en sup?»
»Nej tack! har inte råd.»
»Råd, hvad är det för dumheter, det vet jag nog, Lundman kan
få så mycket han vill på krita.»
»Nej tack! har inte råd.»
»Men han får på krita, om han inga pengar har på sig, jag
känner nog Lundman, jag, och är inte rädd att lemna.»
»Hå fy, för f-n jag har inte lust heller, och tig, madam, när
Lundman inte vill supa, så super han inte, och hör se’n. Jaså madam
säger, att tapetpatron är en vacker herre. Jo, en lymmel är han. Far
hans var en arbetsmyra; men så dog han, och unge herrn blef en
svängmästare. Man kan få ondt, då man får se en sådan der dagdrifvare, som hetes vara näringsidkare, ordentligt skämmas för det han
är. Mötte man inte den der tapetmålaren, ridande på en engelsk
stubbsvansad kamel, alldeles som han varit en grefve, och höll han
inte middagar på Blå Porten och hade vagn på Djurgården, Mins
inte jag, hur jag för några är sedan for dit ut med min salig hustru
och Agata, för si då lefde de begge två - ro hit med en liten sup,
madam, jag tror det ändå går för sig - och då hade den der patron
kalas der oppe på värdshuset vid slätten, hvad det heter nu igen, och
då kom han ut, rödmosig i synen, med sina kamrater och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
