Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 Berättelser^ skizzer och noveller.
»Och då skulle du supa dig full?»
»Jo si, vi voro goda vänner och bodde i samma förstuga, och det
tog mig så; men så tänkte jag: det är dumt att sörja; men inte kunde
jag låta bli inte. Men så tog jag mig en tröstetår, och då man är så
der, det vet nog patron, så lofvar man ibland mer än man kan hålla.»
»Nå, narrade någon dig att ge ut en skuldsedel i fyllan och
villan.»
»Nej, Gud ske lof, jag kan inte skrifva, dess bättre, inte fnask, som
liknar kråkfötter en gång.»
»Men hvad då?»
»Jo, jag fick mig ett par ungar på halsen. Lind har ingen skyld
eller när, enkeman var han, och sä tog jag ungarna. Men hvad skulle
jag göra? inte ville jag vräka dem på fattigvården, och göra dem till
tiggarungar, när jag kunde föda dem., utan att sjelf svälta i hjel, inte
kunde jag det med godt samvete, eller hvad säger patron?»
»Nej, det kunde du icke, Lundman, det kunde du inte. Men kan
du verkligen föda och kläda de der barnen på din dagspenning?»
»Ja bevars, kommer aldrig i fråga. Jag bara låter bli bränvin och
låter bli kaffe med, så räcker det nog. Tobak, Gud ske lof, har jag
för inte i fabriken.»
»Och du låter bli bränvin?»
»Ja bevars, jag har inte smakat en sup, sedan jag fick ungarne
på halsen.»
»Men hvad ville du fråga mig om?»
»Jo, si inte kan jag, som hela veckan står på fabriken, ge dem
någon uppfostran. Flickan är nu sina goda åtta år och behöfver lära
sig läsa, gudsfruktan och goda seder. Inte kan hon lära det der hos
skomakar Lundins, för si hustrun den är af tattarslägt och inte stort
bevändt med i den vägen.»
»Jag skall inackordera flickan på något bättre ställe än der, henne
behöfver du inte bekymra dig för, och när pojken blir större, så blir
det väl utvägar med honom också, om vi hjelpas åt.»
»Gud välsigne patron. Si., det går ändå an med pojkar, vilja de
ej bli folk, så få de låta bli, men med flickor är det alltid litet pepligt
och fint kantänka och mera konster med att få dem till folk. De äro
annars inte af dålig slägt. Lind var väl bara arbetare, men sparade
bra och hade en liten förmögenhet, som han satte in på patron
Singelbergs kontor, för att ha dem säkra kantänka, och så sprang allt ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
