Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 347
Under det att vännerna lofprisade den (som Lundman uttryckte
sig) förb-nåde tapettryckaren och just bespetsade sig på att denne
skulle verkligen lyckas att narra sina fordringsegare, och man
synnerligen skrattade åt käringarna, som nedsatt sina pengar på hans kontor,
säkra att de der lågo som i Abrahams sköte, lät det helt annat på
Akersberg.
Ingen kunde se mera nedslagen ut än kaptenskan. Gubben,
kapten, åter var så ond han med sitt fryntliga lynne kunde blifva.
»Det var din förbannade envishet. Jag sade ju, att karlen var en
skojare.»
»Men, bäste Jakob, det är långt ifrån gifvet, att han är på något
sätt felaktig. Man är ingen skojare för det att man pröfvas af olyckan.»
»Se der! jag ger mig hin på att du ändå anser honom för en
ädel själ.»
»Ja, hvarför inte? Skulle jag vilja kasta ut hotelser och
förebråelser mot en olycklig, derför att han är det?»
»Men jag säger ju, att den bofven, då han mottog våra tretusen
riksdaler, redan viste, att han egde ingenting, att han mottagit en
stor hop dylika medel och att meningen nu är att bedraga allihop;
men han skall göra konkurs, jag tar inte tolf procent, jag. Han har
narrat sig förb-nadt på Jakob Stenman, om han tror, att jag ger efter.»
»Men hvad skulle folket säga om du ensam är obeveklig och hård?»
»Mot din favorit, ja? Ja, det vore fasligt. Men jag säger: om
inte du varit med ditt pip, om du inte bittida och sent hållit tal om
Singelberg, den hygglige Singelberg, när han ej fick vår dotter, så
skola vi ej till på köpet visa misstroende, då han vill ta emot våra
penningar och ge fulla sex procent, lilla gudomliga Singelberg!»
»Ja, ja, Jakob! du ångrar nog hvad du säger», sade kaptenskan
smärtfullt. »Visst tyckte jag, att Singelberg lika väl kunde ha våra
penningar, som att inteckna dem hos Jakob Persson; det är en rå och
plump menniska, den karlen.»
»Men der hade vi haft inteckning. Nu är det slut med hela
saken.»
Hulda hade tyst afhört samtalet; nu bröt hon tystnaden. »Jag
vet mycket väl, att denna förlusten är en svår stöt för pappa och
mamma; men det är väl ändå icke så farligt; han betalar väl något.»
»Ja, han lofvar tolf procent och en uppsättning moderna tapeter
till alla rummen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
