Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34-8 Berättelser, skizzer och noveller.
»Ja, men det är så vänligt gjordt», inföll kaptenskan, som omöjligen
ville utan seger draga sig från valplatsen.
»Vänligt! hvad angår det mig hurudana tapeter det är på
bostället. Skulle jag väl kunna se dem utan att gräma i hjel mig? Nej,
tack!»
»Men pappa måste ju för att få något ta det han bjuder», yttrade
Hulda, som nu uppträdde som medierska.
»Något, nej bättre intet än detta något. Jag kan spricka af
förargelse.» Med dessa ord tog kaptenen sin gamla mössa och begaf
sig ut.
»Det är ändå fasligt hvad karlar äro häftiga och oförsonliga.
Sjelfva pappa, som eljest är så god, har det felet, som aldrig går bort.»
»Men, mamma!» inföll Hulda, »är det väl så underligt, han har
skäl.»
»Ja, att Singelberg är olycklig, är det ett skäl det?»
»Mamma lilla! men om så är, så är det hans egen skuld, och så
gör han många andra olyckliga.»
»Ja, det är klart, att när en faller, så får man aldrig falla ensam»,
anmärkte kaptenskan.
»Men, mamma! då mamma är så försonlig mot Singelberg,
hvarför då döma så strängt om Erlingsson.»
»Tala inte om den karlen, sådana bibehålla sig nog, dåligt folk
samla alltid penningar. Pappa, som är en så hederlig menniska, har
aldrig kunnat bli skuldfri; men Thimander, som är en dålig karl, är
rik och började med alldeles två tomma händer. Det bevisar
ingenting, att en menniska har goda affärer; tvärtom.»
Hulda fann snart, att det ej lönade mödan att här söka bevisa
något mot eller med. Mamma hade sin öfvertygelse, hvars motiver
icke ens hon sjelf viste och som således ingen annan kunde ta reda på.
Detta är en egenhet hos qvinnan, att hon har mera fallenhet än
mannen att antaga trosartiklar, så i religions- som samhällslefnaden.
Han känner lifligare än hon dömer klart, och derför misstar hon sig
ofta om så väl ting som personer.
Detta karaktersdrag sticker mer bjert fram hos de äldre. I stället
att ha samlat sig verldserfarenhet, hafva de ofta samlat ett visst
sjelf-förtroende, som har sin grund i ancienniteten och i ingenting annat.
Men de hafva, oaktadt sin ålder, sällan erfarit just någonting om den
yttre verlden. De hafva, som makar och husmödrar, blott fästat sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
