Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Ltindman och hans vänner. 349
uppmärksamhet på hemmets trånga krets, der de utgöra allt, och äro,
då frågan rör något derutom, vid femtionde året lika oerfarna som vid
det femtonde. Så måste också förblifva, tills dess qvinnan verkligen
begriper sin ställning som samhälls- och ej blott som familjemedlem.
Amalias undervisningstimme för Maria var slut. Hon kom nu in.
Man kunde knappt känna igen den forna Amalia, detta nedtystade,
tigande, småleende väsen, som sade ja till allting. Sjelfva kaptenskan
hade på senare tiden observerat åtskilliga karaktersdrag, som gjorde
att hon mer än en gång kom fram med klagomål öfver barn, som ej
lydde sina föräldrar.
Hulda var då en gång för alla en obändig natur, som hade fått
riktigt befängda idéer af sin far; men Amalia hade hittills varit en
snäll och lydig flicka.
Det tycktes dock för litet hvar se ut som om vår Herre just icke
gillade en dylik lydighet; ty Amalia var sorgsen, men Hulda glad, och
det dummaste af allt är väl ändå att göra sig lifvet surt; men scenen
hade förändrat sig - Amalia lydde ej mera i allt.
Kampen rörde egentligen lilla Maria. Lundmans fosterbarn hade
blifvit kaptenskans favorit. Huru nu Ludvig gjort opp sin historia, så
måste den varit ganska romantisk och vacker att läsa, då tant så
genast blef förtjust öfver den lilla, näpna Maria. Ludvig hade
naturligtvis alldeles tegat med att det var från Erlingsson de penningar sändes,
som betalades för den lilla pupillen. En sådan upptäckt skulle, då
man kände den goda kaptenskan, rent af skämt bort saken; men alla
öfriga viste det. Detta medvetande gjorde Amalia till en annan
menniska. Hon fick således en hård .strid om att mamma ej skulle rent
af skämma bort den stackars ungen, som blifvit favorit.
Det var i detta fall, i något, som rörde en annan än henne sjelf,
hon hade kraft att ha sin egen tanke, något som den oefterrättliga
Hulda hade i alla möjliga saker och ting.
Kapten kom in med Maria vid handen. Det var tydligt, att
barnets joller gjort honom god igen. Han var nu lugnare, lekte med
flickan, smålog åt flickorna och sade till sin hustru: »man får taga
den onda dagen med den goda. Jag skall gå in på ackordet och ta
tapeterna; men han måtte väl ge oss vackra, den slyngeln.»
»Gud ske lof, att du lugnat dig», sade kaptenskan. »Jag blir alltid
så ledsen, då du blir ond, ty då brukar du alltid bli sjuk efteråt.»
»Nå, har man hört på maken», skrattade kaptenen, »då har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
