Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 351
»Nå, var det der att tiga?»
»Jo, jag tiger, som muren, men ...»
»Käre Lundman! jag vill blott fråga clig om en sak. Heter du
Efraim Lundman?»
»Ja bevars, det gör jag.»
»Hade du en brorson, som också hette Efraim och som . . . .»
»Ja, han for för hin i våld för, låt se, aderton år sedan.»
»Och denne Efraim, hvad kallade han sig?»
»Jo bevars, han var inte nöjd med att heta, som hans ärlige far,
utan kallade sig Norrländer, då han for ut till - Gud vet hvart det
bar.»
»Hör nu på, Lundman! Denne din brorson är nu död.»
»Ja, lycka på resan, höll jag på att säga - Gud förlåte mig -
men det var en gemen pojke, fastän han bar mitt dopnamn, för si
jag stod fadder åt honom och gaf honom en silfver sked, när han blef
större, med mitt namn på och allt; men den satte han i pant på
assistansen. Jag löste sjelf igen den och hon är nu min enda silfversked,
skam att tala om’et.»
»Men det gick bra för honom, Lundman! Huru han också för
öfrigt var, så blef han ändå, innan han dog, en förmögen man, och
från konsuln i Singapore i Ostindien har en förfrågan ingått huruvida
denne Efraim Norrländer eller Lundman, som der i staden var mäklare,
hade qvarlefvande slägt i Sverige. Jag läste det i tidningarne, men
ville icke, förr än jag hade reda på förhållandet, säga något till dig.
Nu vet jag, att du är hans medslägtinge och att du således är egare
af två tusen pund, det vill säga tjugufyra tusen banko, eller trettiosex
tusen riksgäld,»
Lundman teg några ögonblick. »Men jag får väl ändå vara qvar
hos patron till döddar», sade han. »Jag trifs ej annorstädes än nere
i qvarnen, der är jag uppfödd och har gått mina bästa dagar.»
»Men, käre Lundman! nu kan du bli patron sjelf, om du vill; du
är förmögna karlen.»
»Ja, jag förstår; men si en patron, som inte kan rita sitt namn,
är en klen patron. Nej, om nu vår Herre gifvit mig så mycket, så
blir inte Lundman galen för det; lyckan, vet patron, har aldrig gjort
mig förlägen, den kan jag nog bära; men olyckan, patron, rakt inte.»
»Desto bättre, Lundman! Eljest pläga menniskor, hvilka, liksom
du, fått förmögenhet utan eget arbete, lätt bli öfvermodiga. Emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
