Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Berättelser, skizzer och noveller.
skall jag ta reda på dina penningar och sätta ut dem mot ränta, och
på den räntan kan du lefva som en prins. Lycka till, Lundman!»
»Tack, patron!» Och dermed gick Lundman ner till sitt arbete.
Idén att vara rik var så ovan för den beskedlige mannen, att han på
långt när ej fattade dess hela betydelse. I stället för att känna sig
glad, fann han sig nedtryckt, i stället att, som vanligt, vara en pratsam,
munter menniska, som sjöng och pratade mest af alla nere i qvarnen,
blef han sluten den eftermiddagen och tycktes icke ha någon rö.
Patron hade väntat, att Lundman skulle blöta sin stora lycka hos
madam Öhman, der han alltid tog sina sorgerus; men det blef ej af.
Han gick förbi; han behöfde ej en gång mat den qvällen. Sedan han
på hemvägen passerat slussen, vek han af till venster genom
Stadsgården och uppför trapporna till IKatarina kyrka, i stället att gå hem
Götgatan uppför och ett bra stycke till. Det var redan skumt; men
Lundman gick in på kyrkogården och satte sig der i gräset vid sin
hustrus och lilla Agatas graf, en kulle, som han hvarje vår putsade
och gjorde grann på sitt vis.
»Herre Gud! ändå», sade han sakta, »om du ändå lefvat nu.
Stackars du, min hustru! Du lofvade att hålla af mig i nöd och lust;
men du fick bara smaka på nöden du. Lyckan kom sedan, förstår
du; den fick du aldrig veta af. Och du, Agata! du, som blef så glad
bara jag gaf dig ett karamell papper, som mor din klippte till grannlåt;
ja, du skulle fått röd sidenklädning och hvita sidensarsskor, bara du
lefvat. Lilla Agata Lundman skulle blifvit en riktig krona bland flickor
och fått lefva stort och åka i vagn och fara ut till Djurgården och fara
på operan och opp i Kirsteinska huset, ja allt ihop.»
Lundman tystnade. Aldrig hade han känt lifvet så bittert, som
nu, då han ingen hade, med hvilken han kunde dela sin lycka.
Han var i samma ställning, som en arm, plågad sjukling, hvilken
läkarne forslat ut till Neapel för att dö. Huru skulle han ej njutit af
den blommande naturen, huru skulle han ej gladt sig åt den leende
himmelen och de herrliga vyerna af det stilla hafvet med sina herrliga
öar, om han icke legat i plågor, instoppad i en bärsäng, till hälften
död, med matt blick och tungt sinne. Då plågas han af allt det
herrliga han ser, men icke kan njuta. Så var det nu med Lundman.
»Om jag, då jag hade hustru och barn, haft ett hundra Riksdaler
på en gång, lika säkert som jag nu har trettiosex tusen, så hade jag
en gång kunnat vara rikligt lycklig. Men det är puder det. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
