Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lttndman och hans vänner. 353
Lundman var lycklig, så var det med bekymmer om utkomsten, och
nu, när jag inte har bekymmer om utkomsten, är jag inte lycklig.»
Han reste sig opp och smålog. Han hade ett lifligt lynne och
fallenhet för ögonblicklig, barnslig glädje och tog gerna allt på den komiska
sidan. »Det är med lyckan och allt det andra kramachet»* sade han
småskrattande vid sig sjelf, »som med Peter Månsson, muraren i långa
huset. Det är inte utan, att han emellanåt har snygga kläder, men
aldrig på en gång. När byxorna äro splitt nya,, så är rocken utsliten,
och då han får en ny rock, äro underkläderna utslitna; har han nya,
hela stöflor, kan man ge sig f-n på att hatten är sprucken. Så der
är det med folks lycka också. Huru lycklig man är, så vill det ändå
inte passa ihop riktigt; man går der lika paltig inför sin Gud och
skapare.»
Lundmans betraktelse var ju icke så rasande? Om vi tänka efter,
så hänger det ungefär så tillsammans med oss och vår lycka, som med
Peter Månsson murare och hans klädespersedlar.
»Du må tro», berättade Ludvig för mig, då jag frågade honom om
familjen på Åkersberg, »du må tro, att jag upplefvat en rolig scen.»
»Du vet att morbror Jakob förlorade en för honom stor summa
på Singelberg. I parentes sagdt, så är han nu på fötter igen och ger,
som förr, stora middagar för sina talrika vänner. Litet hvar vet, att
hela hans förmögenhet beror på ett bedrägeri, ett tjufveri i stort; men
alldeles de samma, som med afsky vända bort ögonen från en stackars
sate, som polisen griper på bar gerning, då han stjäl några bakelser
från en säljmadam, umgås på den mest amicala fot med Singelberg,
som tagit brödet ur munnen på hundrade fattiga menniskor. Det är
ändå någonting kurjöst att se huru moralen ändrar sig efter
omständigheterna. Det som är ett brott hos en, är en sorts förtjenst hos en
annan; man berömmer Singelberg som en klok karl; man är hans vän,
man sätter till och med förtroende till honom. Nog af - till min
historia.
»Morbror Jakob är en af de många, som fått tolf till sexton
procent och sålunda hulpit Singelberg till en liten nätt förmögenhet.
Singelberg hade, för att få denna förmån, skrifvit ett mycket artigt bref
och erbjudit sig att lemna tapeter till rummen. Särdeles omtalade han
en sort, som skulle synnerligen pryda fru kaptenskans vackra förmak,
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
