Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 .Berättelser, skizzer och novelUr.
hvars, jemnmålade gula tapeter på intet sätt svarade mot det »smakfulla
amöblemanget». De tolf procenten fingos genast ut, ty det var en affär
och sådana ville Singelberg göra opp snart. Med tapeterna dröjde det
desto längre. Ändtligen fick jag i uppdrag att uttaga dem och medtaga
dem, då jag reste dit ner.
»Efter mycket besvär fick jag tala med patron Singelberg och han
tillsade sin bokhållare, hvilken åter sade några ord till en packhuskarl.
»Tapeterna kunna hemtas om en timma; mjuka tjenare, herr
magister!» sade herr Singelberg och bläddrade i en hufvudbok. Jag gick.
Karlen hade blifvit riktigt förnäm på en månad. Han var ej mer den
insolvente herr Singelberg. Han var en mäktig patron, som kände sitt
värde. Jag afhemtade tapeterna och reste.
»Här är tapeter från Singelberg», sade jag, inträdande med bundten.
Tants ansigte ljusnade. »Det var beskedligt af Singelberg», sade hon.
»Vacker hygglighet att preja mig fri från nära hela min
förmögenhet», brummade morbror Jakob.
»Men, gode Jakob! du gick ju alldeles otvungen in på ackord»,
anmärkte tant, med ett medlidsamt leende.
»Åh ja, låt vara, låt oss nu se de der tapeterna.»
»Ja, käre Jakob! vi behöfva verkligen att få vackra tapeter i
rummen, särdeles i förmaket. Ett hus der rummen äro klädda med
varierande tapeter i flera färger är alltid gladare, än ett med entonigt
målade väggar.»
Tapetbundten upplöstes. Det var fem särskildta bundtar med
fem, sex rullar i hvardera. Jag tog en profrulle ur n:o i.
Det var grått i grått, storrutigt och i högsta grad gement, med
små svarta prickade krumelurer. Jag såg oförmärkt på tant. Hon bet
sig i läppen. »Det skall visst vara salstapeter», anmärkte hon.
»Ja, sådana kosta tjugufyra skilling rullen», anmärkte jag, inte
utan skadeglädje.
»Nej det är väl icke möjligt; men, likgodt, låt se den andra.»
Jag rullade opp. Precist samma mönster, dock färgen hållen mera
i svartgrått, som det tycktes tryckt med några qvarlefvor efter åtskilliga
färger.
»Det är visst till förmaket», yttrade Hulda och började skratta.
Morbror Jakob skrattade, sjelfva Amalia skrattade och lilla Maria ropade:
»fy så otäcka!» Den enda, som ej deltog i den allmänna munterheten,
var tant, hvars ansigte fått en helt underlig förlängning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
