Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Berättelser, skizzer och noveller.
gjort honom gentil. Han var i allt öfrigt den gamle snusmalaren,
med ett hjerta, som bar lyckan så väl, men motgången så illa.
Amalia, som många gånger hört Maria omtala den hedersmannen,
bjöd honom välkommen.
Nu var det för Lundman att uppföra sig på riktigt gentilt sätt.
Man lär sig just inte den saken i en snusqvarn; men det var att
försöka. Han hade af sin patron fått en regel, som han noga iakttog,
nemligen att icke prata för mycket och icke svärja. Orsaken hvarför
han nu kom var den, att han fått en oemotståndlig längtan efter att
se lilla Maria. Helst hade han sjelf velat vara osynlig, men han hade
ingen korpsten till hands. Korpsten? Det är nödvändigt att berätta
hvad en korpsten egentligen är. Historien är som följer:
När korpens ungar nyss kommit ur ägget äro de icke
synnerligen vackra att påse. Sjelfva korpmamman blyges för att visa sina
barn, innan de fått fjädrar på kroppen och således kunna anses
anständigt klädda, som korpar bruka. Denna tid skall man passa på
och ta en unge ur boet, naken som han är och binda honom fast vid
en stubbe i skogen och sedan sätta sig i all tysthet i närheten.
Korphonan kommer hem, saknar sitt barn, söker det och finner det; men
bundet, liggande naket inför hela verlden. Då blygs hon och flyger
bort efter en svart sten, som har den kraften att göra osynlig, och
den sticker hon i ungens näbb och genast blir han osynlig; men nu
går man fram till stubben och tar stenen. Det är en korpsten och
om man tar den i munnen blir man osynlig. Det är hela historien.
Men det var just en sådan talisman Lundman saknade och derför
var han gudnås nog synlig, så illa besvärad han än befann sig i sin
gentila bonjour och med sin sidenhalsduk.
Maria hade kunnat vara helt annorlunda än hon var, om hon ej
till ledarinna haft Amalia. Hon hade kunnat hafva kommit så långt,
att hon icke velat kännas vid sin gamle vän. Denna tepiga
förnämhet, som man ibland rent af lägger an på att lära flickor. De skola
bevars vara så öfvermåttan fina, att de icke kunna se en simpel, enkel
menniska, utan hellre förolämpa en, som velat dem väl, än medgifva
sig vara en liten flicka, utan vidare anspråk. Maria hade väl numera
fått en helt annan riktning, än den, som skulle passat henne, som
den fattige formskäraren Linds dotter. Amalia hade meddelat henne
sina kunskaper och dessa voro, om icke vidsträckta, dock helt andra
än de, som fordrades för arbetsklassen; men i och med detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
