Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gitbben Lundman och hans vänner. 361
lät hon flickan ofta i minnet återgå till den tiden hon bodde vid gatan
å söder, ofta påminna sig fader Lind, den hederlige Lundman,
skomakar Lundin och hans tatterska, ty Amalia, sjelf utan anspråk, ansåg
ingen för ringa, ingen oförtjent af uppmärksamhet, tacksamhet och
tillgifvenhet.
Det är endast genom en dylik själsfrändskap till hela den lefvande
verlden, man ändå sjelf lefver. Isolerar man sig, så är man också
andeligen död, eller, om detta ej är fallet, i civil arrest inom en viss
klass.
Men Maria kände igen sin gamle Lundman, hon, och spelade sin
roll af barn bättre än han sin som herre. Han kallade henne ömsom
för Maria, ömsom för mamsell, ibland för du, hon, ni, allt som det
ville gå. Aldrig hade ett gemensamt tilltalsord varit behöfligare än
för honom, men det fans ej då och finnes ej ännu; kommer troligen
aldrig att finnas, så länge svenskarne äro svenskar; ty om någon
nation har fallenhet att sönderfalla i klasser och individer, så är det vår.
Kaptenskan mottog med mindre fryntlig min underrättelsen om
den ärade gästen. Snusmalaretiteln verkade högst obehagligt på hela
hennes inre menniska.
»Hvar skall man göra af honom?» blef första frågan. »Inte kan
man ta en snusmalare in till vårt bord, inte kan han, som är klädd
till herre, äta i köket eller drängstugan.»
Kaptenen hade mindre skrupler. Han påfann, utan att veta det,
en utväg ur svårigheterna. »När den hederlige Lundman är här, så
skola vi äta i trädgården», sade han, »så äro vi i frihet.»
Kapten och Amalia viste ej ett ord om Lundmans ’rikedom.
Erlingsson hade tagit löfte af Ludvig att ej nämna derom. Han hade
sina ’skäl dertill, framför alla andra att Maria icke skulle vänta sig
rikedom som gåfva af fader Lundman och, i stället att utveckla sin
egen andes gåfvor, vänta penninggåfvor af en annan. Erlingssons
regel var, att man ej blir annat än det man sjelf gör sig till, och
till-gjorda flickor tålde han minst af allt.
Således var deras vänlighet utan någon sorts artighet, utan detta
krus, som ändå alltid egnas den, som har penningar, han må då vara
snusmalare eller hvad som helst. Den djupa respekten för penningen
är ändå den kurjösaste af alla. Man skulle finna något skäl i detta
kryperi för rikedomen och den, som anses ega en sådan, om det
funnes exempel på, att den delade med sig; men detta händer nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
